Kaos-SM-stafett
Efter en riktigt dryg VAB-dag med en till och från hysteriskt skrikandes lillkotte var det rätt skönt att lämna Stockholm. Lite jobbigt att lämna henne ensam med Maria bara, men vem fan har sagt att det ska vara enkelt.. Väl framme i Närkes skogar blev det lite trevligt häng med motståndarlaget från Sumpan innan en efterlängtad natts sömn på madrass i sovsäck väntade. Den misstänkta förkylningen förvärrades inte, så det var bara att dra på sig tävlingsdräkten i morse. Väderprognosen hade skvallrat om klurigt vallningsföre, och givetvis kräksnöade det och var nollgradigt när jag rullade upp mot Ånnabodas skidstadion. Upplagt för vallakaos med andra ord. Sist jag var här är väl typ 20 år sen, då för typ Svealandsmästerskapen som 15-åring eller vad det nu var. Då liksom nu var det snöstorm.. Och backarna var lika tunga idag som jag minns dom för 20 år sen.
Lyckades till slut hitta fram till Sumpans vallabod och sen blev det diverse testande. Mina huvudspår var rugg eller klister täckt med kallvalla. Valde till slut det senare, vilket blev helt ok. Det funkade så länge det snöade och skulle ha bättre chans att funka även om snöandet upphörde, så det kändes som ett ganska lätt val ändå. Beslutsångesten i laget kring vallaval var dock total. Sparven satsade på rugg och Jonas körde rent klister. Ett dåligt val skulle det visa sig, då i frysningen redan i första backen blev av det brutalare slaget. Inte blev det bättre när Jonas fick hjärtklappning o svimmade i långbacken redan på första varvet. Jag o Sparven stod i startfållan och visste varken in eller ut, ingen varvning på NVSK tydligen.. Lyckligtvis repade sig Jonas väl efter denna lite otäcka episod och jag o Sparven fick tillåtelse att köra våran egen lilla tvåmannastafett utom tävlan. Så jag drog iväg efter en rygg som verkade lagom och körde på bäst jag kunde. Kändes ganska ok ändå, inget superlopp, men i linje med vad jag förväntar mig med den form jag haft på sistone. Snubblade in på strax under 30 minuter, typ 5 min efter täten, vilket är ungefär samma avstånd framåt, per km räknat, som jag hade i Falun senast. Nu är det bara att ladda om inför lördag och sikta på att få till en regelrätt målgång.
Lyckades till slut hitta fram till Sumpans vallabod och sen blev det diverse testande. Mina huvudspår var rugg eller klister täckt med kallvalla. Valde till slut det senare, vilket blev helt ok. Det funkade så länge det snöade och skulle ha bättre chans att funka även om snöandet upphörde, så det kändes som ett ganska lätt val ändå. Beslutsångesten i laget kring vallaval var dock total. Sparven satsade på rugg och Jonas körde rent klister. Ett dåligt val skulle det visa sig, då i frysningen redan i första backen blev av det brutalare slaget. Inte blev det bättre när Jonas fick hjärtklappning o svimmade i långbacken redan på första varvet. Jag o Sparven stod i startfållan och visste varken in eller ut, ingen varvning på NVSK tydligen.. Lyckligtvis repade sig Jonas väl efter denna lite otäcka episod och jag o Sparven fick tillåtelse att köra våran egen lilla tvåmannastafett utom tävlan. Så jag drog iväg efter en rygg som verkade lagom och körde på bäst jag kunde. Kändes ganska ok ändå, inget superlopp, men i linje med vad jag förväntar mig med den form jag haft på sistone. Snubblade in på strax under 30 minuter, typ 5 min efter täten, vilket är ungefär samma avstånd framåt, per km räknat, som jag hade i Falun senast. Nu är det bara att ladda om inför lördag och sikta på att få till en regelrätt målgång.
 |
| Snart dags för "start" |
Kommentarer
Skicka en kommentar