Ner ner ner för backen

Idag hade jag en dag på Gesundaberget inbokat med min polare David. Inte cykla upp och ner som i vanliga fall, utan slackervarianten med lift. Inledde med gåcykling med Maria o ungarna upp till liften för lite pannkakspicknick. Riktigt bra uppladdning! Downhill är ju en rätt farlig sport, speciellt om man vågar lite mer än man behärskar eller har allmänt dåligt omdöme. Stenar är hårda, cyklister mjuka - i alla fall på utsidan. Efter att ha sett gårdagens vurpa på touren bekräftas dock faktumet att cyklister är desto hårdare på insidan. Att flertalet inblandade kan fortsätta tävlingen efter den smällen är ju rätt imponerande. Dagens vurpa avklarades av undertecknad redan på gatan utanför stugan, och hör väl i grunden till kategorin dåligt omdöme. I promenadtempo får man passa på att testa lite bakhjulskörning tänkte jag. Med pedalerna icklickade. Smart. Tidernas nybörjarmisstag var ett faktum, och där låg jag som en sköldpadda med sönderskrapad armbåge. Tur jag hade ryggskydd i alla fall. Så småningom, efter lite meckande då David lyckades knäcka kedjan redan på parkeringen, blev det några riktigt fina och lagom ohetsiga åk. När det var dags att rulla hemåt anlände ett par asfalthackare uppe vid världshuset. Fan vad det kändes som att jag hade valt rätt sport för dagen!

Fan, nu måste jag tvätta cykeln!