En vidrig människa

Efter förra helgens debackel blev det en riktigt bra träningshelg den här veckan. 2 timmar distans i fredags, 3 timmar igår och ett bra fartpass idag, -1 timmes grusvägsrally på Järvafältet. Inget av passen har känts särskillt bra dock, men jag hoppas att det ska ge lite respons kommande två veckor. Inte långt kvar till Västgötaloppet nu. Bara bita ihop och veva på! Igår gick långpasset ut till de gamla jaktmarkerna i Hellas, där Hammarby hill gick av stapeln. Eftersom det inte fanns någon sportklass bangade jag deltagande detta år, men det får det nog bli ändring på nästa säsong. Banan har verkligen fått ett lyft jämfört med när jag sopade hem h30 för ett par år sedan. Testkörde några partier av banan och den gav verkligen mersmak. Något att se fram emot! På väg hem tog jag den stora stigen genom skogen uppe på berget mot Hammarbybacken, antagligen en av Stockholms mest cyklade stigar. Plötsligt står en kvinna med en lös hund mitt på stigen med händerna i vädret och viftar. Stannar till lite och blir upplyst om vilken vidrig människa jag är som inte fattar att man inte får cykla just här för att det är ett naturreservat, och att jag säkert bor i Hammarby sjöstad. Om denna sorgliga figur (som antagligen nu dött av hjärtattack efter en promenad i Stockholms MTB-mecka nr 1) nu var så jävla peppad på reservatregler kunde hon ju kanske börja med att kolla vad som gäller för okopplade hundar. Gällande cykling hade hon ju dessutom inte riktigt på fötterna. Nu vet jag ju att det knappast hjälper för att bättra på cyklistinställningen hos lobotomerade hundägare, men jag upplyste henne ändock att hon kunde ta sin äckliga byracka och fara åt helvete. Lågt, ja, men jag blir så trött på hundägare och andra puckon som inte bara kan samsas i skogen utan tjafs. Det är ju inte utrymmesbrist direkt.. Men vill ni munhuggas, -bring it on!

Bara att dra ner persiennen och veva på, för eller senare släpper det!