XC-KM

-
Idag var det 5:e o sista tävlingen i MTB täbys XC-KM. Eftersom jag inte kört tidigare deltävlingar hade jag ingen chans på någon ärofylld titel, men jag hade ändå förhoppning om ett bra rejs och lite bra fart i benen. Det bjöds på en solig och härlig dag vid Rösjön och Frida passade på att ta årets sista bad. Trots finvädret var det långt ifrån tort i skogen, utan snarare snorhalt på rötter o stenar. Ett underlag jag är sådär bekväm med, men det brukar kunna gå bra ändå. I år har jag dock inte tränat så mycket i halka, vilket märktes lite idag tyckte jag. Kändes bra innan start och jag kom iväg bra. 5 varv a 2,5 km var distansen. En bit in på den första tekniska delen fick jag ett fullständigt felställ och parkerade ut i en gran. Tappade förbi ett par åkare, svor friskt och försökte haka på. Men nu var jag lite stressad och började spänna mig, vilket är helt värdelöst på mtb, speciellt när det är blött o slirigt. I banans andra tekniska parti kom resultatet av min stelopererade kropp, - halkade på en rott och gick i backen. Ingen allvarlig krasch som tur var, även om högerknät ömmar lite nu i kväll. Några svordomar till, men nu var flytet helt väck.  Hade bra ben och plockade uppför i de få backar som fanns, men på de tekniska bitarna gick det inget vidare. Släppte kanske lite på sista varvet, men det var så dags då. Har inte sett några resultat än, men jag tror det blev typ 4:e plats efter några icke-klubbmedlemmar som var med o rejsade. Tar i alla fall med mig ett skapligt bra tryck i benen till nästa helg och hoppas på bättre teknikkänsla när Västgötaloppet startar på lördag.
Glad ändå..

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på
Läs mer

Formdöd

-
Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för denna
Läs mer