Västgötaloppet

-
Idag var det rejstajm igen och antagligen sista tävlingen för säsongen - Västgötaloppet i Ulricehamn. Som skidåkare borde man ju någon gång besökt just Ulricehamn men så har aldrig skett, utan premiärbesöket blev med hojen på dragkroken. Dagen till ära fick jag även med svåger Jocke, som också gått o blivit Radonägare. Klart pärlan måste smaka lera! Upplägget i Ullricehamn påminner lite om Billingeracet, start nere i stan med lång backe upp på berget, två loopar och en ganska lång bana, typ 72 km drygt. Tyvärr var kanske banan inte riktigt så fin som Billingeracet, med mycket grusväg som inte passar mig så bra, men bra kupering och helt ok ändå. Fick lite skönare start idag från andra led, men lyckades hamna precis bakom de cyklister där luckan till tätgruppen uppstod, vilket var lite surt. Ville inte maxa i första backen och gå för mycket på rött, så jag höll mig kall. Hamnade sen  i en klunga på 4-5 pers med damelitsegraren, en H-elit, en H40 o en H50-gubbe som var grymt stark på platten, men som släppte luckor på stigpartierna. Tyckte det rullade på lagom fort och det var ganska bra lagkörning. Gruppen höll ihop fram mot varvning vid 40 km och med 3 mil kvar kändes det bra. Kanske för bra? Jag gick fram o drog längs de stigpartier som följde och fick lite luckor. Kom sen ut på ett plattare parti och fick bekänna färg ordentligt med ca 15 km kvar. Precis som senast på Finnmarken tog jag slut på ett lättåkt parti. Fick ta om lite och höll skapligt fram tills det var 4-5 km kvar. Men efter att ha fått dragit själv en lång lättåkt bit med en klunga jagandes bakom var jag helt rökt. Blev ikappåkt och frånkörd av dagens sportklassegrare med nästan en minut sista 2-3 km. Sista backen krampade baksidorna ordentligt, så det blev knappt styrfart i mål. Ytterligare en andraplats i sportklassen blev resultatet, hade för övrigt räckt till 6:e plats i H30, i ett lite tunt startfält, men ändå. Kanske ett lite sämre rejs än Finnmarksturen, men på det stora hela en lerig o bra dag!
Silvermedaljören verkar gladast?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på
Läs mer

Formdöd

-
Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för denna
Läs mer