Gimonäs Bikeboost XC

Idag var det tävlingsdags igen! Blått en vecka efter 16 mil i Ragunda och efter en vecka med högt stresspåslag, ensamhantering av två ungar, rivstart på jobbet och tre gnälliga timmar i bil upp till Umeå gjorde sitt till. Vaknade med andra ord - dötrött.. Men efter att ha kommit ut till tävlingsområdet, softat lite i solen och käkat lunch kändes det ändå skapligt bra. Testkörde banan, en 5,8 km-runda som skulle tas 4 varv, och kände att benen verkade ganska ok och att det nog kunde bli rätt kul ändå, då banan var riktigt skoj. Korta branta backar, ganska snirkligt och tekniskt utmanande. 

Laddar för tävling.

Tävlingen startade med en lång grusvägsraka för att sprida ut fältet lite. Tänkte att det är bra att ligga långt fram då det fanns få omkörningsställen, så jag tog rygg på Henrik Enberg. Det höll tyvärr inte särskilt länge då han var alldeles för snabb för mig idag. Hann dock få lite lucka till trean så jag gnetade på. Fick det inte att flyta på tekniskt och vid varvningen blev jag nerpetad till tredje plats. Började även inse att benen inte var riktigt 100 ändå och huvet hade jag inte med mig heller. Orkade inte hänga på, eller orkade inte försöka hänga på kanske är rätt beskrivet. Inte katastrofdåligt, men den där riktiga spetsen fanns inte. Tappade förbi ytterligare två åkare och slutade till slut femma. Insåg också att alla som åkte om mig körde heldämpat, något jag gärna hade gjort också idag. Kul bana som sagt, men småstökigt hela vägen, så med en hardtail fanns ingenstans att slappna av. Tycke det märktes tydligt att vissa partier tappade jag betydligt mer. Är man lite trött i kroppen spänner man sig och tappar flytet än mer. Börjar fundera på om nästa cykelinköp får bli nått heldämpat ändå.. Fan, gubbvarning på hög nivå! 

Kul stigar i Umeå.

Imorn är det Marias tur, 4 mil på delvis samma stigar som jag körde idag. Just nu känns det rätt skönt att få iaktta det hela från åskådarplats.