Hälsingebocken

Idag styrde vi kosan till Söderhamn, jag som coach och barnvakt, Maria som tävlingscyklist. Efter en snabbinstruktion i kolsyrepumpande av punkat hjul var Maria förberedd för alla eventualiteter och drog iväg på sitt 30-km race. Och lite som vanligt numer blev det en överlägsen seger! Själv hade jag tänkt trampa en bit på vägen hem, men Maria peppade mig att ta ett varv på tävlingsbanan i stället, som tydligen var riktigt kul. Så även jag drog iväg, på min något tungtrampade enduro. Hade tänkt ta det lugnt idag, men nu ville jag ju se hur fort jag kunde köra. Tyvärr hade arrangörerna redan hunnit ta ner en del skyltning, så jag körde fel o fick vända ett par gånger och var dessutom väldigt tveksam kring om jag var på rätt väg några gånger. Sumpade nog ett par minuter på detta, men i övrigt kändes det ok. Banan var riktigt kul med många fina stigpartier, så klart värt besväret. Kom runt på 1:16-nånting, typ 6 minuter efter vinnaren i herrklassen. Med tävlingscykel, lite tävlingsadrenalin, en o annan rygg att haka på och utan felkörning tror jag kaxigt nog att jag hade haft bra chans att vinna idag. Men sanningshalten i den spekulationen får vi aldrig veta...

Segrarinnan laddar för start!