Bockstensturen

Äntligen! Så jävla skönt att äntligen få prestera ett riktigt bra resultat - 2:a i H30! Årets tävlingsmålsättning - check! Men det var ingen spikrak väg till dagens framgång. I veckan har jag känt mig lite krasslig och det har bara blivit mycket lugn träning och hela 3 vilodagar. Det hör inte till vanligheterna, men det kanske var en framgångsfaktor. Sista dagarna har det dessutom varit fullt ös med jobbkonferens också, så träningstiden har inte funnits om än jag hade velat.
Gött att klättra upp på pallen!
Loppet i sig då? Ja, vi rullade ner från Göteborg i morse och lyckades snoka rätt på en bra parkering i centrala Varberg. Senast jag var i Varberg är snart 20 år sen, då för att ta färjan med en skidbuss ner till Ramsau för glaciärläger. Satsade även idag på att värma upp i stället för att lägga cykeln i startfållan. Ett bra val tror jag! Första knappa 2 milen av dagens totalt 10 var lättrullade och jag hittade fram bra i klungan och fick en bra position. Kändes lätt att hänga med för en gångs skull. Efter de första milen skulle man kunna säga att det här loppet i sex mil var som ett av de andra långloppen i cuppen, med mycket kupering, blandat stig och grusväg. Kände mig fortsatt stark och hade inga problem att hänga med uppför med de åkare jag hade runt om kring mig. Insåg att det nog gick hyfsat bra, för många nummerlappar skvallrade om att det var startled-ett-åkare.
Glatt innan start!
Helt bekymmersfritt gick det dock inte. Hade tydligen inte lyckats skruva fast sadeln ordentligt, så när det studsade till pekade plötsligt framdelen på sadeln obekvämt mycket uppåt. Körde på ändå och lyckades dessutom tappa kedjan, vilket typ aldrig händer numer. Utan framväxel går det ju inte att trampa på den heller, så det blev ett litet stopp. Tappade här tyvärr kontakten med gruppen med h30-segraren. Sadeleländet funkade inte riktigt heller efter några kilometer, höll på att få skavsår i grenen väl tidigt. Som tur är hade jag multiverktyg med och gjorde ett snabbstopp o fixade till sadeln. Sen var det inga bekymmer, Rockyn är riktigt skön att köra och responsen när man vill trycka på känns precis som man vill - snabb och rapp. Sista 5 milen var vi en grupp på 5-6 åkare, lite blandat H40 och elit, som höll ihop hela vägen till sista kilometern. Jag fick bita i rejält ett par gånger och hade en del krampkänning på slutet då jag hade helt tomt på dricka, men det kändes mestadels ganska ok att hänga med. Sista biten var vi fyra åkare i gruppen, två av dem ryckte ifrån lite och jag orkade inte riktigt, men den tredje lyckades jag ta i spurten. Totalt blev det en 24:e plats, vilket jag är grymt nöjd med! Bara hålla tummarna nu att det kanske räcker till att kvala in i startfålla 1. Kanske, kanske...
Maria på väg mot segern i D30, - en perfekt tävlingshelg!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken