Årskrönika 2018
Som sig bör, mål och utvärdering i omvänd ordning! 2018 hade jag nån slags förhoppning om att kunna flytta fram positionerna resultatmässigt ett litet snäpp. Tyvärr blev det inte riktigt så. På det stora hela körde jag ok, men det där lyftet uteblev. Orsaker? Tyvärr blev det lite så att TransAlp snarare blev ett sänke än den formhöjare jag hoppades på. Sista etapperna körde jag ner mig i källaren rejält och fick en lång period med sjukdagar fram å tillbaka som betalning. Andra halvan av säsongen blev därmed ”sådär”. Sen hade vi ju hela det här bröllopsprojektet under våren. Såklart vansinnigt kul och härligt att få uppleva, men samtidigt blev det kanske lite väl mycket. Skulle absolut inte ha kunnat eller velat göra det annorlunda, men det var säkert inte optimalt ur nått slags cykelprestationsperspektiv. Vissa saker är helt enkelt viktigare att prioritera än cykling.
Dags att tvätta cykeln, turen över Alperna är klar.
En svettig Lidadag!
Till Transalp kändes det ganska bra och de första etapperna gick helt ok, även om det inte kändes supertoppat. På slutet var det dock vansinnigt tufft och jag slet för att hänga med Maria uppför sista etappen. Mentalt gjorde jag det bra, och det var såååå skönt att komma imål, men jag cyklade ju inte på nån för mig toppnivå. Årets absolut sämsta insats följde helgen efter på Härnön runt. Jag var inte i närheten av återhämtad och blev parkerad från start. Efter den förnedringen tog det i princip till säsongsavslutningen på Höstrusket innan det lossnade lite. Kändes skönt då att få till ett skapligt lopp och vinna ett rejs 2018.
Höstruskvinst nr 3!
Dags att tvätta cykeln, turen över Alperna är klar.
I långloppscupen blev det 4 genomförda tävlingar. Resultatserien 8-6-8-8 är ju stabilt å bra, men den där toppen saknades. Fick liksom inte till nån riktig formtopp på hela säsongen kändes det som. Bästa loppet, känslomässigt i kroppen, var nog Lida Loop ändå där jag kom sexa. Vurpade ganska rejält på det loppet också, hade jag besparat mig det hade jag kanske kunnat få till det loppet till ett riktigt bra race.
En svettig Lidadag!
Till Transalp kändes det ganska bra och de första etapperna gick helt ok, även om det inte kändes supertoppat. På slutet var det dock vansinnigt tufft och jag slet för att hänga med Maria uppför sista etappen. Mentalt gjorde jag det bra, och det var såååå skönt att komma imål, men jag cyklade ju inte på nån för mig toppnivå. Årets absolut sämsta insats följde helgen efter på Härnön runt. Jag var inte i närheten av återhämtad och blev parkerad från start. Efter den förnedringen tog det i princip till säsongsavslutningen på Höstrusket innan det lossnade lite. Kändes skönt då att få till ett skapligt lopp och vinna ett rejs 2018.
Höstruskvinst nr 3!
Så sammanfattningsvis ett bra cykelår på många vis, inte minst som del av team Hi5. Tror jag kanske lärt mig lite i alla fall och haft det bra längs vägen!
Kommentarer
Skicka en kommentar