Gott nytt 2020!

Nytt år, ny tid! Detta år ska jag alltså fylla 40, därmed läge att ladda för lite rejäla medelålderskrisinfall. Det första får bli att bli pappa för tredje gången. I maj är det alltså dags att åka in på BB igen, längtar verkligen efter detta, med lite sådär lagom skräckblandad förtjusning. Man tenderar ju att försköna det härliga och glömma bort det jobbiga. Men jag ska verkligen försöka ta med mig så mycket som möjligt av det positiva och är tacksam för att få uppleva att bli förälder en gång till. Fler infall lär det bli, men jag spar lite på det..

Redo för 40-årskris?

På cykelfronten blir den korta utvärderingen av 2019 att jag inte riktigt fick ut den kapacitet jag hade i kroppen på flertalet av tävlingarna. Att kapaciteten ändå fanns där fick jag lite bekräftat på trängning och i viss mån tävling i slutet av säsongen, men det var så dags då. Det jag tar med mig till nästa år är att våga vila! Inte så mycket mer att säga om det egentligen, jag blir ju inte yngre heller. Att hoppa upp i 40-årsklassen blir ju inte direkt lättare, så jag får kämpa på med att försöka hålla nuvarande nivå någorlunda och kunna köra tävlingar på liknande nivå som senaste åren. Jag skulle kanske kunna ha högre mål, men det känns ändå realistiskt och tillräckligt motiverande. Bara att försöka tajma in formen lite bättre med motsvarande kapacitet jag hade förra året skulle ge resultat jag troligen blir mer än nöjd med. Jag lär knappast hänga med de bästa H40-pojkarna, men att hänga med där kring topp 5-10 på typ XCO-cupper och långlopp bör vara rimligt. Sen får jag se hur mycket tävlande det blir. Jag hoppas kunna köra ett par tävlingar innan det är bäbisdags, men efter det får vi se. Jag är egentligen mest sugen på att köra XCO och skulle gärna komma iväg och köra SM, men vi får se lite hur det blir. Beror ju lite på hur snabbt Maria kommer tillbaka efter barnafödande också, kommer nog bli svårare att vi båda kör tävlingar när hon är tillbaka och kan rejsa. Sen är det kanske inte lika stort sug att resa över hela Sverige med en bäbis heller, så som sagt – vi får se.

Maj 2019 - XCO-rejs i Tibro. Det är långt till Tibro...

Träningsmässigt 2019 sa Strava på julafton att jag har skrapat ihop 430 träningstimmar drygt. Blev kanske 435 då när det väl blev nyårsafton. 289 cykeltimmar ute och 68 inne, 42 timmar löpning och sen lite längdåkning och toppturande på det. Fick inte ihop 100 000 höjdmeter på hojen 2019, men det var skapligt nära med 95 000 drygt. Inför 2020 hoppas jag det kan bli något liknande i träningsvolym, men antagligen något mindre. Fick en rejäl boost med ett par veckors träning på Gran Canaria i januari förra året, samt att jag har känslan att det blev väldigt få sjukdagar 2019. Inberäknat det och ny småbarnstid ska det nog mycket till att jag lyckas få ihop lika mycket träning i år, men nånstans mellan 350-400 timmar bör vara rimligt ändå.

Lite stravastatistik.


Och lite till..

Till nästa år blir det lite nytt upplägg med tävlingsdräkten också då jag efter två fantastiska roliga år i Team Hi5 känner att det är läge att lämna plats åt dels yngre, dels hungrigare cyklister. När jag rannsakat mig själv tycker jag inte jag presterat på den nivån som borde förväntas för teamet och den insats som krävs för att försöka matcha övriga teamåkare är jag inte riktigt sugen på. Tillsammans med ett barn till kändes inte pressen på träning och mycket tävlande som något jag ville ha, så jag och teamledningen var nog rätt överens. Att tävla lika mycket som 2019 är ju i praktiken omöjligt i år. Men jag kommer stanna kvar i Obbola IK och köra i samma färger även 2020.

 

Nästan samma kläder nästa säsong.

Ett gott nytt 2020 är därmed förhoppningsvis på gång. Nyår firades för övrigt i glada vänners lag, med fantastisk mat, champagne och den billigaste fyverkeriboxen som sig bör (tomtebloss). Har varit mycket andra bra familjeaktiviteter de senaste dagarna också, med utförsåkning, längdåkning och diverse annat. Vintern har inte varit direkt toppen såhär långt, med plus 8 ute idag exempelvis. Men lite snö finns det fortfarande att åka på, så ingen katastrof. Höjdpunkten måste ändå varit mormor och morfars spontanfixade längdtävling för barnen, sjukt roligt med avslutande spontanhoppning på längdskidor. Precis vad kidsen, och vi gamlingar.., behöver.

Nolbybacken!

Längdskidhoppning i Sidsjöbodarna.

På träningsfronten då? Ja, efter jul-  och mellandagssvackan finns lite hopp i alla fall. Kom iväg på en 2 timmar+ runda på nyårsafton som kändes helt ok. Hade en känsla av att jag var seg i benen idag efter en mils löpning igår, men gav mig ändå på att köra 3 set med 40/20-intervaller. Inte nöjd med watten och lite svårt att få upp pulsen, men inte helt hopplöst ändå. Orkade köra 3 st 10-minutersset med något mer tryck på slutet än i början. Ser det som positivt ändå att det inte kändes helt förjäkligt och att jag genomförde passet. Imorn blir det utecykling igen!

Fick bita i lite idag..