Motivation

Förra helgen var det tävlingspremiär - för Maria. Härnön runt, som jag efter ett riktigt uselt lopp 2018 inte längtat till över huvud taget, men väl där önskade jag ju lite ändå att jag stått på startlinjen. Men det var helt ok att hänga med David och plocka lite blåbär medans Maria kämpade på. Och till saken hör väl även att jag hade nån ny liten bacill i kroppen och var rätt hängig den där dan, så någon cykling hade det ändå inte blivit. Maria skötte sig hursomhelst fint och bortsett från lite felnavigering som renderade i en diskning körde hon imponerande bra.

Maria laddar upp David inför några timmar tävlande!

För egen del fick jag efter några lugna dar lite bättre fart på benen och körde några riktigt bra pass nu i veckan. Vet inte riktigt hur det gick till, men har i sommar lyckats komma ner till den målvikt jag tänkt under säsong - typ 74 kg. Har egentligen inte ansträngt mig särskilt för detta, men hård träning har säkert gjort sitt. Synd nu då bara att det inte blir några tävlingar där jag får nytta av detta, även om jag fortfarande har en liiiten förhoppning om ett XCO-SM i höst. Jag inbillar mig nämligen att det gör en del för helhetsformen och jag tycker jag får till bra tider på stravaintervaller och även att mer lugna pass går i allmänhet lättare och att det kostar lite mindre att hålla hyfsad fart uppför. 

Morgonvikt efter två baljor kaffe.


Ska man cykla fort är det bra med rätt verktyg också, förstås. 

Sen kan man fundera - vad är det värt då? Är det nån mening i att jaga på och pressa hekton i vikt och marginaler i syreupptag om det ändå inte blir några tävlingar? På förhand kanske jag skulle sagt nej, men nu när jag väl är här.. Bra form, fina sommardagar.. Jag ska komma ihåg att påminna mig om känslan att vara i bra form, det är inte att förringa. Att känna att det går att cykla riktigt riktigt fort, att cykla halvfort utan att känna sig ansträngd, att efter ett par lugna dar snabbt återhämta sig till en känsla av oslagbarhet. Mja, det är nog fasen värt det i sig! Och även om det är skönt att stå i målfållan efter ett lyckat rejs och tävlingstömning så finns det andra mer regelbundet återkommande känslor av prestation som antagligen är mer hållbart att jaga!

Bra form och det går att roffa tillbaka mycket förlorad mark i ett svep. Med lite bättre koll på var segmenten slutar och bättre tekniktajming och det hade blivit ett par KOM till det här passet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Sjukt

Vedhuggarhelg