XCO-form?

 Igår blev det klart -  XCO-SM kommer att bli av och det kommer bli en pojkar 40-klass! Enda nackdelen, tävlingseländet går i Göteborg.. Hade jag känt mig i halvdan form hade jag inte övervägt det, men nu? Senaste veckorna har det fortsatt varit lite upp och ner, men de pass jag satsat lite på har verkligen varit bra. Har plockat ner ett tufft grusvägsbacke-KOM som jag jobbat länge på, där det äntligen stämde. Har kört ett bra backintervallpass i hederliga Gruvbacken i veckan - i kyla och mörker med mycket kläder och pannlampa, och ändå tider som matchar de bästa passen jag kört där ljumma sommardagar i medvind och kort-kort. Och så nytt pers på min testrunda här för nån vecka sen, som jag skrev om senast. Så va fan, det klart det blir en sväng till Göteboooorg, för fan vet när man är i form nästa gång. Bäst att passa på! I rådande Coronatider är dessutom antalet startplatser begränsade till 50 st, så inte mycket att fundera på. Jag är anmäld och klar!

Fina kvällar nu, men även när barnen somnar i tiden är det pannlampa som gäller.
Pärlan är redan XCO-preppad. Har satt på Marias Velotec-hjul och efter mycket velande beslutade jag mig för att köpa ett par nya rocket-ron 2,25 och slänga på. Som vanligt - det är ett svårare beslut att bestämma om vilka däck man ska köpa än att köpa ett hus eller bestämma om man ska skaffa fler barn. Rimligt. Men Rocket ron ändå - har jag kört mängder av mil på, beprövat, och en bra kompromiss mellan grepp, rull och vikt. 

För att ytterligare bekräfta formen och även nu då försöka sistaminutenträna lite tävlingslikt drog jag till LV5 efter jobbet för att köra ett testrace, 4 varv på 3,2 km-banan powertrack. Mitt pers på ett varv - 9:55 från tidigare i somras. 10:00 har jag kört på hardtail, men då inklusive ett aningen svårare tekniskt parti som tar nån sekund extra som jag upptäckt att de flesta snabbcyklarna rundar. KOM = 9:47 av vassa Emil Thyrén. Banan är väldigt XCO-mässig men mindre bra för tävlingar då den har för få ställen att köra om. 85 m stigning per varv och stökigt underlag, samt några knepiga passager. Framförallt två branta sandbackar uppför, där man måste dra igång elvispkadens med stumma ben för att ta sig upp. En kul och tuff bana helt enkelt. Målsättning - att köra extra hårt första varvet för att kanske kunna nå KOMet och sedan orka hålla ett hårt och jämnt tempo resterande 3 varv.

Här gäller det att veva på om man vill hålla sig kvar på pedalerna. Givetvis inte så platt som bilden ger sken av..

Kände redan på uppvärmningsvarvet att det var en bra dag och drog iväg med glatt humör. Första delen är lättcyklad och speciellt idag kändes det knappt i benen. Tryckte sedan på bra i de mer tungcyklade partierna och fick till ett bra första varv, som jag insåg borde räcka till ett KOM. Med nästan 25 sekunder skulle det visa sig. Men det som var mest glädjande var att jag sedan höll farten så pass bra de sista tre varven. Strava tappade av någon anledning bort två av varven, men jag såg ändå på klockan att alla de tre sista varven gick ungefär lika fort eller fortare jämfört med mitt tidigare pers på 1 varv av banan. Förhållandena var bra, torrt så när som på något mindre lerhål som gick att runda, lite högt gräs men inget som riktigt störde, hittade ett lite bättre vägval i en kurva jag inte kört tidigare, osv. Så nära optimala förutsättningar, men ändå. Känner mig riktigt nöjd med detta test och grubblar nu som bäst på hur jag ska kunna toppa mig ett snäpp till tills om tre veckor, när det är dags för SM. Fast egentligen borde jag kanske bara hoppas att jag får vara frisk fram till dess, det lär vara det största bekymret med en hel familj som varit rätt snorig och hostig fram och tillbaka nu ett tag. Men det är som det är, bara hålla tummarna att jag klarar mig. Träningsmässigt lär jag försöka köra nått liknande pass som idag igen för att få tävlingsfeelingen, men i övrigt köra på ungefär som i somras. Det verkar ju funka och långpass är tydligen överskattat. Vad ska jag då tro om SM, vad har jag för chanser? En del kommer bero på startposition och eftersom jag missar Husqvarna nästa helg är jag osäker på om jag blir seedad. Men det är som det är, bara att köra och försöka ta sig fram. Sen tror jag ju att även om jag har känslan av att vara ett snäpp bättre än t.ex. förra året och med bättre utrustning för stökig XCO, så känns det inte som att jag ska kunna nå de riktigt vassa H40-gubbarna med Palmberg, Töjren och gänget. Om jag ska ha en chans där måste jag ha världens drömdag, vilket inte är att räkna med. Men jag är säkerligen lite närmare än förra året. Sen vet man ju inte vilka åkare som dyker upp, eller om alla andra tränat lika hårt detta coronaår utan tävlingar. Jag har generellt inte koll på nån egentligen då jag inte orkar intressera mig så pass mycket för andras träning för att få en uppfattning om hur bra de kan tänkas vara, men nånstans tror jag att en placering kring 5:a typ är ett realistiskt mål om många av de bästa är med och nivån på övriga är som den var ifjol. Men vi får se, spännande tre veckor som ligger här framför en nu..

Dagens testbana.

Måste bli en barnstory också. Härlig dag ute vid havet förra helgen, vi dämde upp en liten bäck och simulerade dambrott. Barnen tyckte det var nästan lika kul som pappa tyckte...





 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Sjukt

Vedhuggarhelg