Påsketur

Händer så klart massor på en månad som inte hinner avhandlas på ett kort blogginlägg. Men den gemensamma nämnaren stavas nog skidor. Har suttit på cykel ute en gång och trainern en gång sedan flytten, thats it. Massor med träning utan struktur har det blivit ändå. På skidor i olika former, - slalom, längd och randonee. Har jag haft lite mer tid har det blivit rando, annars längd. Har hittat bra vägar upp på berget och några åk som känns relativt säkra men ändå roliga. Det är ju en fantastiskt kul träningsform, jobbigt uppför - i princip obegränsade möjligheter till att köra sig slut. Sen belöningen med härlig åkning utför, som kan toppas med den där extra syrachocken i låren om man ligger på lite. Och bästa tiden är ju nu, och typ en månad framåt lite beroende på väder. SMHIs prognoser har visat sig synnerligen otillförlitliga här i Duved, det har varit aviserat snö, men mest blivit regn. Även om det i högre terräng förstås även snöat en del. Men nu till påsk utlovades snö som faktiskt blivit snö och dessutom tid för lite längre turer. 


Två decimeter nysnö på annandagen, jo men tackar!

Igår blev det upptäcksfärd i smala rännor med svåger Daniel och Knappen, de numer klassiska påsketurskompanjonerna. Idag gav jag mig ut i snöstormen på egen hand och fick några riktig fina svängar på Mullfjällets baksida. Gjorde dock bort mig på sista åket och hamnade i en oprövad brant ravin som slutade med ett stup. Fick klättra upp igen, med isiga stighudar som inte ville sitta kvar i tilltagande snöfall och blåst. Viste ju någorlunda var jag var, men fasen, man blir ganska liten på fjället när vädret är hårt. Men nästa försök att komma ner gick bättre, så sen var det till att glida hem och inkassera 800 höjdmeter i träningsdagboken. Inga mastodontsiffror för en dag, men det räcker bra för att bli trött. Om en vecka stänger liftarna här i byn, hoppas då kunna gena upp i slalombacken för att ta höjd lite snabbare. Hoppas på ljusa vårkvällar och många mullfjällsbestigningar. Får se vad det gör med cykelbenen detta.. Just nu känns det dockningen så relevant. Med det coronaläge som är känns det ändå menlöst att spekulera i eventuella tävlingar. Jag räknar med noll och att satsa på stravahets och att utforska så mycket som möjligt i närområdet. När väl snön smälter dvs. Det får gärna dröja ett tag till!


Spektakulära åk med svågern.


Inte att förglömma, det åks en del bräda också. Min gamla trotjänare från 1995 funkar fortfarande!


Och lite turande med barnen så klart. Hoppet att de ska bli längdåkare är dock synnerligen vagt... varför lyssna på pappas tips lixom??




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd