Skutskjutet

Minns den där vårdagen för snart 25 år sedan när jag som frisk å stark junior skejtade upp i Ullådalen för att testa skutskjutetbanan. Vurpade naturligtvis och var sen inte kaxig alls och dök inte ens upp till starten dagen efter. Var hemma och drack öl med parhästen Fredrik som också tyckte det där med störtlopp på längdskidor verkade vara en idiotisk idé. Idag har jag barn som plötsligt givetvis ska ställa upp i denna folkfest, och då kan ju inte pappa vara bangen! Nu är banan lite annan, men även om den nog är lite kortare går det inte långsammare. Fan, hade glömt hur läskig den här idén faktiskt var. 



Åååååhh hej!

Barnen fick dock åka på slalomskidor, men själv hade jag av outgrundlig anledning anmält mig i längdskidklassen. Igen.. Fick först följa med Frida å Sam i tur och ordning till starten och bygga upp en riktigt schyst nivå av nervositet. När sen väl det börjat bli dagsmeja, lite sockerslask och hundratals ungar med plockande följeslagare som sick-sackat sig ner för banan, ja då var det min tur. Drog iväg ordentligt från start, men fick lov att bromsa en del i startbranten och första kurvan, det blev för läskigt helt enkelt. Sen långa flacken var det lugnt och sen ner i den brantare målbranten. Tänkte att fan, inget mer plogande! Sjukt läskigt med terrängvågor att parera och att sen få stopp när mållinjen väl passerats, men jag överlevde! Bästa kilometertid - 58 sekunder, motsvarande drygt 62 knyck. Som snabbast, enligt klockan, gick det drygt 73 km/h. Kanske inte så mycket för ett störtlopp, men jävligt läskigt på fladdriga skateskidor i en vårslaskig slalombacke. Med viss förvåning räckte det till en andra plats och ett besök på scen under medaljcermonin. Över förväntan nöjd med det, men fan vet om det blir nån tradition av detta..


Frida körde också järnet!



Liksom Sam!



I övrigt finns det finvinter kvar att hitta på fjället, och nu snöar det igen. Än är det vinter…




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

Nytt år igen

Formdöd