Topptursprojekt Jämtland - del 6 - Jorpetjahke, Mehkentjahke, Aakhantjahke och Lill-Anjeskutan

Dags för lite toppturer igen, som sig bör i påsktider. Vädret har varit på topp ganska länge nu och det här var lite sista chansen innan nästa omgång skitväder, så med andra ord ett perfekt tillfälle för ett första besök i Skäckerfjällen! Och perfekt tillfälle för säsongspremiär på randoskidorna. Ja, lite sent, men snötillgången har varit sådär hemmavid, så har prioritera längd istället. I Skäckerfjällen var dock snötillgången inget problem. Efter en skumpig biltur längs Kallsjöns västra kust stannade jag vid ledstarten strax innan Anjans fjällstation. Sen bar det iväg upp på fjället. Eftersom detta är helt ny terräng för mig och avstånden är rätt stora hade jag inte helt bestämt vilka toppar jag skulle satsa på, men när jag kommit igång kändes det rimligt att sikta på Jorpe-, Mehken- och Aakhantjakhe i en liten travers.

Strax ovan trädgränsen och svetten rinner redan.

Efter en timmes anmarsch började den riktiga stigningen upp till Jorpe. Gick i det närmaste rakt från söder till norr, vilket funkade bra. Rejält brant en bit i början, men sen rätt flackt. Rullade på bra och var uppe på toppen efter drygt 2 timmar. Var sen lite oklart hur jag skulle sikta mot Mehken, då en liten förhoppning skymde sikten. Egentligen var det nog ett fint åk ner mot Sockertoppen i norr, men ville inte tappa för mycket höjd, så fegade lite och skråade västerut så mycket det gick. Vägen upp till Mehken var nu bara ett par hundra höjdmeter och gick ganska lätt, om än lite blåsigt. Sen bar det ner längs nästa kam för sista rycket upp till Aahkan, som blev en stigning på bara 150 höjdmeter. 

Jorpe-, Mehken-, och Aakhantjahke (längst till vänster) fotat från Lill-Anjeskutan.

Ner från Aakhan blev det till slut ett litet längre nerförsåk. Solen hade tinat sydsidan perfekt för ett mjukt och fint åk som var rejält brant i början. Väl nere i dalgången var jag ganska sliten, hade varit ute en bra bit över tre timmar och lunchsuget rejält. Alternativen nu var att åka relativt platt ner längs leden tillbaka mot bilen, eller traska uppåt mot Lill-Anjeskutan för att slippa staka allt för mycket. I brist på skavsår att skylla på valde jag det andra alternativet och segade på upp till dagens 4:e topp. Inte allt för sprättig i benen, men en ganska enkel väg upp i jämn lutning utan branter, så det var bara att gnata på. Väl på toppen av Lill-Anjeskutan var jag uppe i knappt 1800 höjdmeter och det kändes lagom att bara glida ner till bilen. Gick tyvärr inte riktigt så enkelt som jag tänkte, då solen gjort den snabba isytan på morgonen till rejält smörföre, dvs noll gratis glid. Blev till å skejta en del gör att komma ner, men ner kommer man ju alltid, så också denna gång. 26,5 km och 5 timmar och en kvart ute i solen blev en rejäl långtur. Med det är de närmaste topparna i Skäckerfjällen tagna, undantaget Anjeskutan möjligen. Får se när och hur jag ska ta mig an resten, kommer nog inte bli enkelt med dagsturer då avstånden är rätt stora. Kanske må ge mig på detta med vintertältning..

Lunchpaus nedanför Aakhantjahke, trött men inte slut!

Dagens rutt, motsols..

Åsså profilen. Första två topparna strax över 1200 m, sista två runt 1150 m.