En dag i Ottarsborg

Idag var det tävlingsdags igen! Efter att ha snappat upp lite smygreklam på NVSKs hemsida gick jag och anmälde mig till Ottarloppet i Ottarsborg, en mycken liten håla på den Uppländska stäppen några mil norr om Uppsala. Känns som hemma med andra ord. Efter svettpinan i Kolmården har kroppen känts riktigt tung igen, så igår fick det bli en dags helvila, med förhoppning att det skulle göra benen gott. Planen för dagen var inte bara löpning, utan även ett MTB race, som tillsammans utgjorde en multisportklass. Bra ben var alltså önskvärt i dubbel bemärkelse.

2 mål om dan. Minst.

Dagen inleddes i alla fall med knappa 22 km löpning. Banan för dagen gick på grusvägar och stigar, men betydligt snällare än Kolmården, även om det fanns en o annan slakmota och lite rötter. Gick ut i fart strax under 4 min/km och kände att i dag funkade kroppen rätt bra. I stället för att börja struppla över rötterna redan efter 5 km som senast gick det nu fint att fortsätta trycka på. Det utkristalliserade sig ganska snart en klunga en bit bakom de mest snabbfotade jävlarna som kändes bra att haka på. Efter typ en mil var det bara jag och en kille till kvar av klungan, han höll bra tempo fram till 15 km, sen började han mattas och när jag gick fram och ökade lite hade han inget att svara med. Sen blev det sololöpning i den envisa vinden in till mål och en klart godkänd 5:e plats. Tiden på strax under 1:28, dvs ca 4-minuterstempo i snitt var dock det jag är mest nöjd med.

Fram med svarta pärlan igen.

Efter att ha tvingat ner lite pastasallad i en  trött mage och vilat i 2 och en halv timme var det sedan dags för 44 km MTB. Banan liknade löpbanan, dvs ganska enkel tekniskt och inte jättekuperad, men skapligt kul och snabb. Detta året har jag ju inte cyklat så mycket, speciellt inte i tävlingsfart. Men med viss osäkerhet för lämpligheten i mitt agerande ställde jag ändå upp mig längst fram i starten. Ett startfält som för övrigt var skapligt stort, var nog en bra bit över 100 pers. Sedvanlig starthets blev det så klart och jag kände inte riktigt att jag hade den fart i benen som behövs för att hänga med i toppen. Tappade nån rygg första varvet (2 varv ggr 22 km) men kom mer och mer in i ett tempo som kändes bra. En bit in på andra blir jag och en åkare jag hängde ihop med ifattåkta av en grupp på 3 cyklister som håller betydligt högre fart (en av dessa var för övrigt längdåkarräven Stefan Ekman). Tvekar några sekunder men bestämmer mig för att trycka till lite extra och försöka gå med. Taktiken funkar och det blir en grupp på tre pers (Ekman kroknade) som håller ihop tills det är en km kvar. Jag känner att jag nätt och jämnt hänger med på slutet och när tempot skruvas upp sista kilometern har jag inget att komma med. Givetvis sliten efter förmiddagens löpning och med klen cykelvana är jag ändå väldigt nöjd med loppet och att det ändå gick att cykla så pass fort. Det räckte till 11:e plats i cykelloppet och, skulle det visa sig, seger i multisportklassen! Efter en liten kaosartad prisutdelning fick jag till slut med mig en jordfelsbrytare, ett partytält och en underställströja i storlek XL i bagaget. Känns lite som att vara med i Galenskaparnas gamla klassiker Blomparaden. Summa sumarum, ett trevligt arrangemang och en riktigt trevlig dag i Ottarsborg!

Orakade cykelben? Skäms!