Tummen mitt i handen

Ibland blir jag bara så förbannat trött på mig själv. När jag var liten minns jag att jag hade en serietidningsaffish med katten Gustav på väggen, där Gustav bankar skiten ur en skivspelare med texten "den som blir arg blir bara arg på sig själv - vem annars?". Ett citat som är hundra procent jag. Allt för ofta känner jag mig som klanten som pajar saker på grund av vårdslöst handhavande, för att sedan bli svinförbannad på prylen i fråga. Vem är det jag egentligen blir arg på, kan man undra? Gjorde mig bl.a. känd som "den griniga apelsinkastaren" under studenttiden, efter ett misslyckat fyllekäksprojekt som slutade med apelsinsplatter på studentrummets väggar. Men även om mitt förhållande till materiella ting bitvis är våldsamt har jag lyckligtvis en avsevärt högre tröskel och tålamod med människor. De som inte känner mig så väl förundras hur jag kan ha sånt enormt tålamod med människor runt omkring mig, samtidigt som jag kan be min dator och telefon fara åt helvete minst ett par gånger varje dag. 

Igår var klantskallen framme igen. Men våldet drabbade bara mig själv.. Har haft Marias hoj på mekstället för lite putsarkärlek och omsorg. Igår kväll gick jag förbi den vackert skinande karbonen och tänkte att jag ska snurra lite på pedalerna och höra att kedjan går lent och inte behöver lite mer smörjning. Lite smålojt without a care. Hade inte riktigt koll på händerna och råkar få in ett finger i bromsskivan. Pang! Halva fingertoppen avkapad.. Cykeln klarade sig utan smisk, men jag förbannar mig själv över den sabla klantighet jag presterar. Men med en sambo som snart ska föda barn är det knappast läge att gnälla på att det gör lite ont i fingret.

Inget petande i näsan här på ett tag..