Dålig materialdag

-
Igår kändes ena hjulet på barnvagnen lite väl vint, så jag var ute i garaget på kvällen och skulle rikta. Skruvade o skruvade, inget händer. Visade sig givetvis att två ekrar var av. Funderar om vi kanske ska uppgradera vagnparken o köpa en lite finare och säkrare dubbelvagn, den vi har, har ju blivit använd lite mer än det var tänkt. Känns inte helt enkelt att hitta 180 mm ekrar att byta heller. Men eländet var inte slut där. Idag efter jobbet, lite småstressad att hinna till dagishämtning, hetsar iväg i full fart. Hoppande växlar och en kedja som hoppar och kilar fast. Efter ett par stockholmsvintrar och nu lite sundsvallssalt var väl gränsen nådd utan drivlinebyte. För egen del var också gränsen nära - typ göra en Bjarne Riis och slänga cykeljäveln över kanten på toppen av Sundsvallsbron. Men jag fick ordning på grejerna och kom ner för bron, varefter jag givetvis var tvungen att växla. Samma fastkilade kedja igen, men den gången går det inte att trampa lös den. Istället ser jag bakväxeln hänga o dingla ner i asfalten. Växelörat av. Panik! Lyckas få tag i Maria som kan hämta mig och ungarna. Riktigt tur i oturen, 2 mil sparkcykel och släpa en vindhjulig vagn med två ungar hem, det hade kunnat bli spännande. Imorn blir det en sväng till Sportson i Birsta, ser ut som att det blir en dyr jul..
Lite hängigt.
Nu kunde man ju tro att historien var slut, men icke. Nu ikväll var jag åter ute i garaget för att skruva lös delar som behöver bytas, typ kedja, drev, avbrutet växelöra, mm. Det första jag får se i garaget är en tjusig repa på framskärmen på bilen. Besinning. Räkna till tio. Djupa andetag. Få saker får mig på så dåligt humör som repor på en nästan ny bil i halvmiljonersklassen. Med en startnivå på  surhetsskalan som redan var en bra bit in på negativt territorium blev resten av kvällen en orgie av svordomar för mig själv där ute i garaget. Som avslutning visade sig bultarna till minsta framdrevet vara extremt svårdragna, vilket resulterade i fyra fina runddragna skruvar som satt stenhårt. Och för att få bort det slitna mellandrevet var jag givetvis tvungen att få loss bultjävlarna på något sätt. Efter otaliga försök med mejsel, hammare och skiftnyckel lyckades jag få bort en av bultarna. Nu var min kära cykel extremt nära döden för andra gången den här dagen, för om jag var sur innan, ja då var jag nu fullkomligt rasande. Fram med vinkelslipen! Bultar och lillklinga, borta i ett gnistregn. Det blir till att köra tvådelat framöver...





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer