Tolvtjärnsloppet

-
Äntligen lite jävla flyt! Igår fick jag lite revansch från Falun och mina förhoppningar om hur loppet skulle kännas infriades ganska väl. Från start var det som vanligt ganska bra drag, jag försökte ta det lugnt från början, hitta mitt tempo och inte bli för stum. Släppte därmed ganska omgående tätklungan och brydde mig inte om att försöka hålla de främsta ryggarna, även om jag nog hade orkat det en liten bit till. Kände mig inte övertygad i början att det skulle bli en bra dag, så jag vågade inte riktigt. Kanske var lika bra.. Första 15 km var sandiga o lite mer tungcyklade, efter det kändes det enklare.
Tar det lugnt i starten..
Låg typ 7-8 nånting i början men åkte upp mig några platser längs vägen. Ut på ett lättare asfaltparti efter typ 3-4 mil nånting fick jag sällskap med Viktor Knutsson, som verkade stark. Skönt att få lite draghjälp på platten! Men efter ett tag ville han inte fram nått mer o hjälpa till, nu blev jag morsk värre, vred på huvet och frågade om han var trött. Krampkänningar.. jo, det vet jag ju hur det känns. Strax var vi framme vid loppets beryktade backprisbacke, 1,4 fina km med 125 m stigning. Drog på hårt med förhoppningen att Viktor skulle släppa, vilket han gjorde. Sen var det bara att trycka så mycket det gick hela vägen till mål. Matade på så mycket det gick hela vägen i förhoppning att få en bra tid, inte ont anandes att jag var ett jagat villebråd. Karl-Johan Gusenbauer som jagade bakom, hade lite problem med pyspunka och vi körde förbi honom på det där asfaltpartiet, men sen var han på jakt. Jag kollade inte mycket bakåt, men jag misstänker att han hade mig i sikte några gånger. Jag höll i alla fall undan med dryga minuten och kom in som 4:a, "bara" drygt 8 minuter efter Samuel Brännlund som äntligen fick till det igen. Fick till det tycker jag nog jag själv fick också. Orkade ligga på hela loppet, speciellt andra halvan, utan kramp eller större svackor. Riktigt skönt! Analysen då? Varför detta lyft denna dag jämfört med förra veckan i Falun? Till att börja med en i allmänhet bättre dag. Men sen finns det många detaljer som blev annorlunda; det var betydligt svalare, jag hade sovit bättre, käkade mer dagen innan och på morgonen innan loppet, hade nog bättre vätskeballans också, värmde upp ordentligt och gick mig inte lika stum i första backen. Får försöka ta med de lärdomarna till Lida loop på söndag och hoppas på lika bra känsla där!
Trött och nöjd!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer