Inför Mörksuggan

-
Då var det snart dags igen, imorn står Mörksuggejakten på tävlingsschemat! En tävling som gick skapligt förra året, slutade 8:a i H30. I år tror jag målet får bli att försöka sätta en bättre tid på loppet, känns som en rimlig målsättning om nu inte banläggningen ändrats. Träningen i veckan har jag lagt upp lite annorlunda än senaste veckorna för att försöka få till nån slags respons i kroppen. Har kört ett entimmes hårt tröskelpass, utöver det har jag kört lite längre pass på mellan 1:45 - 2:30 med några hårda inslag. Dvs korta långpass med inlagd stravahets. På den typen av fartinslag brukar ju inte mycket lämnas i reserv, så flat out på de segment jag satsat på har varit det som gäller. Har inte brytt mig så mycket om Strava under våren/försommaren, undrar om det kanske kan vara kryddan som får igång benen ett snäpp bättre? Kapaciteten verkar dock onekligen finnas där, gäller bara att få ut det på tävling också. Körde racer igår och siktade in mig på ett av de Sundsvallssegment jag suktat efter mest - det brantaste partiet uppför södra berget. 1,3 km och 125 höjdmeter är brutalt jobbigt att maxa. Tror jag hade tredje tid tidigare, men igår putsade jag mitt pers med 14 sekunder och tog över KOMet. Grymt nöjd med det och nog fan borde jag kunna harva mig upp för Vidablick imorgon utan att benen dör fullständigt. Efter backmaxningen brände jag på med pers på två segment till på vägen hem, så ja, nånting finns ju där men det gäller att få ut det när det gäller också.

Stopp var det här!

Varför en bild på en vägbom? I torsdags körde jag cykelkross och rullade lite grusvägar runt Njurundaskogarna. Bitvis ganska steniga och stökiga grusvägar, så jag fokuserade på att sätta hjulen rätt för att inte punka. Lite väl mycket fokus på framhjulet blev det, för plötsligt dök en vägbom (välkänd egentligen..) upp någon meter fram. Står på max på bromsarna men hinner tänka och inse att jävlar, jag kommer inte hinna stanna.. Får lyckligtvis ner farten tillräckligt och kan släppa cykeln och stoppa upp mig med kroppen mot bommen. Slår i underarmarna på nått märkligt vis och sitter en stund i gruset och känner  efter hur illa det är. Lyckligtvis bara en rejäl smäll och även cykeln klarade sig utan några bestående men. Men jäklar vilken nära-döden-upplevelse! Nån meter senare och jag hade antagligen slagit av mig armarna. Hade blivit en skoj promenad hem det...

Kommentarer

  1. Johannes Sikström6 juli 2019 kl. 11:17

    Låter som en riktigt VO2max-testare den där backen! Grymt kört!

    SvaraRadera
  2. Tomas Karlberg7 juli 2019 kl. 13:38

    Tack! Jo, den tar ut sin rätt.. Tyvärr inte riktigt samma speed uppför Vidablick idag, men jag höll längre än 4 minuter å andra sidan :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer