Semester!

Har tagit mig hela vägen till Turkiet och Istanbul för årets grabbresa. Grabbarna kommer dock inte förrän imorgon kväll, men jag passade på att ta ett par extra dagar och köra lite egen sightseeing. Just Istanbul har jag ju varit några gånger tidigare, massor med minnen som såhär i efterhand känns ganska märkliga poppar upp i huvudet och jag svindlar lite vid tanken att det är snart 15 år sedan jag var här senast. Det var ju som igår? Livet förändras, mest till det bättre, och det är ju tur det. Men trots tidigare Istanbulresor är det en hel del saker jag inte sett, så därför har jag bokat upp mig på en tvådagarstour för att kolla in Gallipoli och Troja. Och idag inledde jag med att kolla in Gallipoli. Och vad är grejen med det? Antagligen bryr sig få Svenskar, men för Australiensare och Nyzeeländare är det en big deal. Och efter utbytesstudierna i Melbourne, också det för förvånansvärt många år sedan numera, har jag anat varför. Det var här som deras nationer lite av föddes, när de under första världskriget fick sin "baptism of fire" när de skulle hjälpa de allierade att öppna upp och säkra vattenvägen från medelhavet upp till Ryssland. Kampanjen gick sådär, Turkarna underskattades å det grövsta och efter mycket blodspillan retirerade man efter 9 månader. Till slut torskade ju Turkiet ändå (som var på Tysklands sida), men av helt andra anledningar. Så en halv miljon döda kan kännas lite onödigt, minst sagt.

Anzac Cove. Här landsteg de första allierade den 25e april 1915. 
Det moderna Turkiets landsfader - Ataturk, var också med i drabbningarna. Bl.a. berättades historien om hur han blev skjuten mot hjärtat, men räddades av sitt fickur som stoppade kulan. Ibland är marginalerna små. Ibland mindre än minimala.. Det här känslofyllda citatet kommer från ganska många år senare.  
Varmt å skönt på Galippolihalvön.
Gravmonument vid the lone pine. Ett av mååånga..
Turkisk skyttegrav.
Blandas friskt med hyllningar till både Turkar och allierade.
På vissa ställen var skyttegravarna bara ett fåtal meter ifrån varandra. Galet, minst sagt.


Idag blev det verkligen en överdos av första världskrigshistoria. Överväldigande, sorgligt, tragiskt och onödigt på så många vis. Imorgon bär det vidare till Troja för att kola in lämningar från ett betydligt äldre slagfält. Sägs att det inte är så mycket att se, men jag räknar med att insupa stämningen från Akilles, Odysevs och Priamos i alla fall. Träning då? Jag har gjort lite armhävningar i alla fall.. Och - inte att förglömma: jag har beställt en ny hoj idag, på Sportson så klart! Efter ovanligt lite beslutsångest bestämde jag mig för att satsa på en helt annan typ av cykel inför kommande år - heldämpat och lite mer långslagigt. Har alltid gillat Bianchi och den nya ramen till nästa år ser riktigt fin ut och har fått en del bra omdömen har jag sett. Får väl se om jag ska tuna och byta nån del eller två, men jag har resonerat som så att jag vill fokusera mer på XCO och då känns det här som ett bra val. Sen kommer jag försöka hålla min Rocky i bra skick så att jag kan köra den på eventuella slätare banor. Frågan är väl nu om det kanske inte är dags att göra sig av med en cykel i alla fall, svårt att försvara att ha fem mountainbikes i garaget. Frågan är vilken...

En ny ögonsten! Och 40-årspresent..





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sjukt

New bike day!