Ibland bangar man

-
Har varit en ganska lugn vecka, körde första intervallpasset i löpning i tisdags, 10 ggr 1 minut. Kändes som ett bra sätt att få lite fart på benen utan att bli fullständigt slutkörd. Börjar känna lite löppepp! I övrigt har det varit jobbpendling på schemat som enda cykelträning. Handleden har värkt en del, speciellt vid stående cykling, efter söndagens gymolycka. Lyckades få blåmärken i båda handflatorna, helt otroligt att man lyckas.. Idag var tanken att köra ett lite längre lugnare pass i mer teknisk terräng för att se om handlederna pallade med inför den planerade Finnmarksturen imorgon. Handlederna visade sig funka tillräckligt bra för att kunna köra på, men huvet  var det däremot lite sämre ställt med. Motivationsbrist! Tycker det är riktigt kul att cykla nu, men att bränna iväg 25 mil ToR Ludvika för att hetscykla 7 mil i förmodat spöregn? Nja.. Egentligen är det ju kul också, men av nån anledning känns inte tävlingsmotivationen på topp. Eller två - det är precis vad jag vill göra, men inte just imorn. Kan ha med väntans tider att göra tror jag. Förväntat leveransdatum är ju också det imorgon.. Tur man har en galen sambo som inte alls tycker det är konstigt att åka på dagsutflykt till Ludvika samma dag som man ska leverera barn. Men på något sätt känns det kanske säkrast att stanna hemma ändå. 

Har Maria svalt en cykelhjälm?
Sen kan ju motivationsbristen bero lite på att kroppen inte känts jättepigg i veckan. Tror formen är ok om jag pressar mig, men den rätta känslan saknas inte. Insåg idag att jag mest letar ursäkter för att inte tävla imorn och då är det nog bara att inse - lika bra att stå över. Det blev i alla fall en trevlig tur på sadeln idag. Mycket kändisspotting dessutom, både klubbkompisar, gamla kollegor, Alpcykelpartner Bergqvist och Börje Salming hade vägarna förbi Hellaskrokarna idag.
Skryttröjan på! Krävs 68 mil över Alperna för att få klä sig i blått..
Veckans i övrigt stora bedrift var att åter lyckas få svarta pärlan i cykelbart skick. Mitt livs första bakväxelvajer är med andra ord bytt! Ahhh, ett lyckat mek.. En sån tillfredsställelse. Synd nurå att det inte blir nån tävling imorn, men det kanske blir nått mer innan hösten tar vid för gott. Hittade ett 12-timmarslopp i Linköping när jag surfade på Happy idag. Om två veckor.. Så skynda på nu Frida! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer