Avfettning

Efter tävlingsdebacklet i lördags bestämde jag mig för att dra igång en liten fasteperiod för att kapa de där extrakilona jag velat bli av med. Mitt mål är att under tävlingssäsongen ligga kring 72-73 kg, vilket är ca 2-3 kg mindre än jag vägt de senaste månaderna. Inte så mycket, men jag tror att det kan ha relativt stor påverkan på löpprestationen på marginalen. Om jag ska fixa Lidingöloppet under 2 timmar tror jag att det kommer att krävas att jag kan hålla en lägre vikt, och i år ska jag fasen ge mig chansen. Alternativet till fasta är att under lite längre tid försöka begränsa kaloriintaget något, för att sakta gå ner, något som jag inte har så lätt för. Jag hade samma viktambition förra sommaren, då satsade jag på den långsamma metoden, men jag fick det helt enkelt inte att funka med vardag och träning. Vikten stod still. Då funkar det bättre att bromsa helt och fasta några dar, vilket faktiskt inte är så jobbigt som man kan tro. Jag är egentligen hellre heltom i ett fåtal dar än lever med känslan att aldrig käka sig riktigt mätt under flera veckor, eller till och med månader. Nu när jag nu åkte på en magsjukesläng passade det ju bra att dra igång detta lilla projekt, då jag ändå tappade aptiten att äta.

I fredagsmorse i Zurich var egentligen startskottet. Käkade lite frukost där, men därefter ballade magen ur och det blev bara en kopp kaffe och ett kex till att äta den dan. I desperat hopp om tävlande i lördags blev det en frukost tidigt i lördags morse, men sedan dess har jag inte käkat någon fast föda. Om man räknar snällt är jag nu uppe i 4 dagars fasta. De senaste dagarna har juicecentrifugen gått varm. Råsaft från i huvudsak morötter med tillägg av lite tomat, äpple, rödbetor, ingefära och citron har varit det enda som slunkit ner.

Frukost, lunch och middag

I morse vägde jag in på 71,3; så idag tror jag det är dags att ge sig. Jag kommer givetvis gå upp en del i glykogendepåer och vatten när jag börjar äta, men en bestående nedgång på typ 2 kg hoppas jag på ungefär. Sen får vi se hur det går långsiktigt under sommaren, eventuellt kan man ju köra ett fasterejs till vid behov. Det sköna är dock att när man väl kommit in i sitt fastemode är det inga problem att leva på detta sätt. Det här är andra gången jag fastar, det var några år sen sist, men jag upplever det som enklare och mer positivt denna gång. Kanske lite för att jag vet bättre hur det känns. Man blir lite långsammare, vill gärna gå och röra sig lugnare, lite frusnare, lite mer sugen på att hänga i soffan än vanligt. Man tänker mycket på mat, men hungern blir inte värre och värre, utan snarare tvärt om. Om det inte var för att jag vill komma igång med ordentlig träning igen hade jag lätt kunna köra på ett antal dagar till. Men just träningen blir ju lite annorlunda. Jag har kört ett par korta joggingpass i går och i söndags. Känslan är en konstig tomhet. Det funkar jättebra att lunka på, men kroppen känns tung som efter ett maratonlopp, fast utan värk i muskler och leder.

 

Nu räcker det för denna gången

Till lunch idag blir det till att börja käka igen, trappa upp lite långsamt och sen få till lite riktigt bra träning fram emot helgen. Ursvik Extrem på tisdag! Anmälan på plats, känns tryggt för en DNS-kille..