Två hårda veckor

Eftersom hemreseveckan, som närmar sig med stormsteg, innebär mycket flygande och farande med flera vilodagar som följd, har ambitionen varit att köra hårt de sista två veckorna. Såhär har träningen sett ut de senaste två veckorna:

- Lördag 19/4 - långpass som ersättning för inställd halvmara. Ca 18 km, kuperad trail

- 20/4 - snabbdistans ca 15 km inkl upp- och nervarvning, kuperad trail/grusväg

- 21/4 - långpass ca 20 km kuperad trail

- 22/4 - MTB-cykling 3,5 timmar, ca 50 km

- 23/4 - långpass ca 33 km i lugn fart, mest grusväg

- 24/4 MTB-cykling 3,5 timmar, ca 50 km

- 25/4 - intervaller 12 ggr 2 min, kuperad trail, totalt ca 11 km

- 26/4 - lugnt återhämtningspass med Frida i vagnen, ca 15 km

- 27/4 - 12 km stökig och kuperad trail, fartökning sista halvan

- 28/4 - Återhämtningsjogg 7 km

- 29/4 - intervaller - 7 ggr 5 min, blandat underlag. Totalt.  15 km

- 30/4 - Snabbdistans (som blir lite misslyckat pga strulmage) 20 km, kuperad trail/grusväg

- 1/5 - långpass i bergen, ca 17 km och 800 höjdmeter 

- 2/5 - Förmiddag: Intervaller 15 ggr 1 min, plan grusväg/asfalt, ca 10 km. Eftermiddag: Återhämtningsjogg med Frida i vagnen, 7 km

Totalt 20 mil löpning på 2 veckor, inget som imponerar stort på en elitlöpare, men för min del är det nog den största dos löpträning jag nånsin fått. Om jag hade sprungit platt asfalt i stället för i princip bara terräng hade det säkert kunna varit nån mil till med samma nedlagda träningstid. Skönt är i alla fall att kroppen just nu verkar tåla den här belastningen bra och jag har inga skadekänningar. Kommer bli intressant att se om krutet i benen kan torka till ordentligt nu med en lugn kommande vecka. 

Vi har laddat ordentligt för att orka alla pass

Några riktigt fina pass har det blivit också, med den klara höjdpunkten Tongariro crossing, som rankas som Nya Zeelands spektakuläraste endagarsvandring. Eftersom jag inte ordnat transport fick jag springa halva leden fram och tillbaka för att få med mig Fården tillbaka, men jag tog mig upp till högsta passet på ca 1900 m höjd och fick en del fantastiska vyer av snötäckta, aktiva vulkaner i det strålande solskenet. Enda nackdelen med att springa den kanske populäraste leden på Nya Zeeland är att det trots lågsäsong är en jäkla trafik. Tänk Ågesta en solig lördagsförmiddag med mycket snö i februari. Många rundningar och omkörningar blev det..

Många kottar på lederna, men ibland träffar man på en riktig kotte!

Fantastiska vyer

Skulle haft icebugsen idag. Känslan när man passerar folk som håller på att plocka fram isyxor och stegjärn och man själv joggar förbi i gympadojor och shorts..

Obönhörligen börjar resan nu gå mot sitt slut. Har inte funderat så mycket på det, har ju varit lite tristess i lägret på slutet. Men vist kommer man sakna detta livet på många sätt..