Ingen succé i Hässelby

-
Idag var det dags för Hässelbyloppet. För ett år blev det pers med 36:32, läge att toppa det idag? Dagarna i veckan har känts bra, men igår var jag ett riktigt sänke. Körde ett lugnt rullskidpass på knappa 2 timmar som kändes riktigt risigt. En kanonfin höstdag som jag var alldeles för seg för att njuta av. Hade sen en väldigt trött kväll med lite småont i huvet och inga goda föraningar inför morgondagen. I morse var det dock helt ok och efter att ha hämtat upp David i Liljeholmen och kommit på plats kändes det skapligt. Lite uppvärmning och det kändes ännu lite bättre. Kanske kan bli nått bra ändå? Men icke.. Fick en bra start, inga hinder, och rullade på första kilometern på 3:34. Perfekt start egentligen, men jag orkade inte hålla farten. Klarade 5 km strax under 18 min, men sen var det kört. Ska man göra 10 snabba kilometer måste man vara pigg halvvägs. Det var jag inte idag.. Det blev ett rejält kämpande på slutet med noll och intet till spurt. Måltiden 36:48 är väll ok, men långt ifrån vad jag hoppades på. 
En medalj till samlingen
Så vad är analysen? Till syvende och sist - kass form! På halvmaran för en månad sen sprang jag första milen strax under 37 min, endast några sekunder långsammare än idag. Jag gick iofs in i väggen senare i det loppet, men fram till 10 kändes det lätt! 10 sekunder snabbare på samma sträcka idag med lungor som vill vända sig ut och in? Sjukdomsperioden på två veckor i september har säkert gjort sitt, därtill lite för mycket rullskidåkning (väckta överkroppsmuskler), pilsner, pasta och nötter. Matchvikt i morse - 75,5 kg. Ingen panik, men ändå 2kg mer än i augusti. Det är inget jättetapp i form, men de små faktorerna är tillräckligt för att inte få det där lätta steget och kapa de där extra sekunderna. Sen känns det ju lite bittert.. Förra Hässelbyloppet hade jag tränat löpning i två månader innan race, dessförinnan bara mtb det året. Endast 2-3 löppass i veckan och i princip bara kvalitet. Jag var bättre då över 10 km. I år har jag sprungit hela året, varit skadefri och fått ihop mer löpta km än nånsin tidigare. Den gedigna grunden har gjort att jag tålt rejäla utmaningar som skyrun, ett par terrängmaror, osv, utan att behöva vila jättemycket efteråt. Men jag verkar inte ha lyckats pressa min maxnivå på ett uthålligt sätt. På våren/försommaren var jag snabb, men inte andra halvan av året. Något att fundera över till nästa år, hur nu satsningen blir...

Hade även familjesupportrarna med på plats idag! Men mer talanglösa supportrar får man leta efter.. När man med mjölksyredränkta ben stapplar mot mål och som bäst behöver ett hejarop, då sover den ena och den andra har gett sig fan på att sätta ett oslagbart rekord i sitta-länge-på-en-pilatesboll-tävlingen som pågick i ett av sponsortälten. Det blir med andra ord inga actionbilder den här gången heller. Kanske lika bra det, var nog ingen vacker syn med 200 m kvar..
Halva supporterklubben, tar igen sig med lite pannkaka

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer