Vist gör det ont när naglar brister
Idag kom stunden jag väntat på sen i slutet av januari. Blåa tår som inte består.. Lite oförsiktigt petande med tårna i vardagsrumsmattan och vips - där rök stortånageln! Bara en blåing kvar nu då..
På träningsfronten har det varit en ganska bra vecka. Några bra backintervaller i Högdalen i tisdags, skapligt bra staktryck på rullskidorna igår. Också idag då.. Som vanligt torsdaglunch, pannkakskoma och överdosering av vispgrädde. Halvrullande på väg från restaurangen ringer Maria, -Frida har feber, sjuk lillkotte avhämtas på dagis. Pronto. Jag skulle ju springa hem idag. Snabba ryck, bara att dra på sig understället och dra iväg! En fördel i sånna situationer är att man slipper tänka och våndas, det är bara att ge sig iväg. Dessutom har man en bra motivator att inte mesa ur med tempot. Det blev ett skapligt snabbdistanspass och med tanke på den dryga motvinden känns 1:09 som en bra tid. Väl framme på dagis uttrycks en viss beundran bland lärarna över att jag helt genomsvettig cyklat ända från Frösunda. De missade att jag inte hade någon cykelhjälm idag.. Men jag kände inte riktigt att det fanns något behov att rätta till den missen!
Kommentarer
Skicka en kommentar