Ragunda 100 miles

Jag och Maria hade fått ytterligare en heldag tillsammans utan barn - läge för mys och sovmorgon? Nej, eftersom vi inte är helt normala ställde vi klockan på 4:30, för att hinna till starten av premiärupplagan av Ragunda 100 miles. Efter fredagskvällens spöregn hade det lagom hunnit klarna upp till en vacker lördagmorgon i Hammarstrand - ett litet samhälle jag verkligen gillar. De goda minnena kommer från en terränglöpningstävling nån gång vid millenniets början, samt en mycket trevlig ÅF-konferens för några år sen med ett mycket väl genomfört intervallpass i slalombacken. 

Kälagåtte i Hammatstrand anno 2000 - det var tider det!

Idag var det dock mtb på agendan. Kl 6 rullade vi iväg och jag tog ganska tidigt kommandot i förhoppning om att det skulle bli en bra dag. Det sprack upp rätt snabbt och jag fick med mig Samuel  Brännlund, en riktigt vass cyklist som nog egentligen är snäppet vassare än mig. Men eftersom han bröt benet på långa lugnet i slutet av maj var han kanske inte i toppslag idag. Faktum är att det är en jävligt häftig bedrift att ens kunna cykla en tävling på 16 mil 3 månader efter att man brutit benet. Vi fick i alla fall en liten lucka, men efter 2-3 mil fick vi sällskap av  4 cyklister till. Tyckte inte benen kändes särskilt bra så jag backade ner lite och försökte ta det lugnt. Efter 6 mil lyckades jag hamna längst fram igen på ett av banans riktigt trevliga stigpartier. Hade bra flyt och släppte på utan att förta mig. I nästa uppförsbacke kollade jag bakåt och såg - ingen. Tänkte att fan, 10 mil utbrytning blir tufft, men jag rullar väll på lite lagom och får se om nån vill jaga ikapp.

Mycket grusväg blev det också.

Här bytte banan riktning och det blev motvind. Ganska rejäl motvind, när det blåser närmare 20 m/s i byarna blir det som att köra in i en vägg vid jämna mellanrum. Lite extra spännande blev det med klättring över några nerblåsta träd på en 6-7 ställen. Kände fortsatt att benen inte riktigt var med mig, känslan var att jag såg mina konkurrenter då och då och de tog in på lättåkta delar, medan jag drygade ut lite på stigpartier och uppför. Då jag misstänkte att det var mycket grusväg kvar misströstade jag en del, men det var först efter 10 mil jag fick sällskap, av ett duoteam från Alnö racing team. Jag lyckades haka på så länge det var stig, men när det blev dags för grusväg igen fick jag släppa, benen var inte alls med och jag fick försöka hitta ett eget tempo. Misströstade än mer och misstänkte att fler skulle komma ikapp. Men jag höll ändå skapligt och efter 12 mil vände banan. Från slag i magen till spark i ryggen - betydligt trevligare. Rullade på bitvis rätt snabbt, men det kom en del backar och tekniska partier där känslan var att jag nästan stod still. Dumt nog tog jag ingen bulle vid näst sista kontrollen, så med 2 mil kvar kände jag att jag började få tomt i tanken. Sista kontrollens saltgurka och chokladboll räddade mig som tur var!

Passande slogan.

Sista milen in mot mål kändes det som jag konstant kikade över axeln, men ingen mer kom ikapp. Det blev seger i soloklassen efter i princip 10 mils solokörning. Kom in på 7:20, ca kvarten efter segrande duo-lag, men 8 min före ovan nämnda Samuel som kom 2:a i soloklassen. Om det var tufft - ja, speciellt med tanke på vinden och att dagsformen inte var jättebra. Jag var nog lika trött under slutet av loppet som jag var på Salzkammergut trophy, men där var skillnaden att jag efter 7 timmars cykling hade 6 timmar kvar att trampa.. Efter att ha mumsat i mig en ytterst välsmakande burgare laddade jag upp för dagens andra stora happening, - jag har nämligen under en tid planerat och laddat för ett frieri till Maria när hon kommer imål. Glädjande nog tog Maria hem segern i damklassen och svarade dessutom rätt på min fråga. Lite extra kul att vi blev intervjuade av ÖP/ST!

http://www.st.nu/sport/cykel/frieri-vid-malgangen-av-ragunda-100-miles-segrarpar-fran-njurunda-blir-brollopspar

Sammanfattningsvis en riktigt trevlig dag och bra arrangemang! Tävlingsledaren Flemming Petersen var ju sannerligen en eldsjäl av sällan skådat slag - stort tack till honom och övriga arrangörer!