Att ta ut segern i förskott och sen ändå förlora

-
En del saker i livet, stort som smått, förväntar man sig att de bara kan gå på ett sätt. Det favorittippade laget som omöjligen kan förlora mot seriens loosergäng. Förutsägelser om framtiden som till synes bara kan sluta på ett sätt. Men inget är hugget i sten och det går inte alltid som man tänkt sig. Tyskland spöar Brasilien med 7-1 på hemmaplan i VM-semin. Oväntat? Typ.. Trump blev president och Storbritannien lämnar EU, få hade tänkt sig att det skulle sluta så. På mitt privata plan har det sedan en tid varit fullkomligt självklart att jag skulle bli trebarnsfar. Jag har börjat planera mitt liv efter det på alla plan och allt annat har känts helt orimligt. Tills i lördags natt. Maria, som efter några dagar med starka misstankar att något är på tok, får missfall. Kan det ens hända? Ja, tydligen.. Efter en snabbvisit på akuten är världen plötsligt helt upp och nervänd. Alla sanningar är plötsligt osanna. En väldigt märklig känsla också. För någon som inte har barn kan jag tänka mig att det är en större tragedi. Nu känns det, även om det kanske inte sjunkit in helt än, som en liten tragedi. För jag vet ju hur mycket jag älskar mina barn, och jag vet att den här ungen hade blivit lika älskad. Jag hade så gärna upplevt den där första tiden en gång till, något jag känt allt starkare när jag ställt in mig på det. Samtidigt hann det aldrig bli en person, så vem är det jag ska sakna? De jag älskar allra mest har jag ju kvar, lyckligtvis och till min stora glädje. Och alla minnen från dem. Kanske kan man beskriva det som en besvikelse över att inte vinna när man redan har, fast suktar efter mer. Jag har ju redan två "OS-guld" hur ledsen ska jag vara över att inte få ett tredje? Ja, ledsen blir man ju, men sen tänker jag på OS-gulden jag redan har och det är en enorm tröst. Det gör nog att förlusten känns mindre. Livet är bra märkligt..
Jag och min Frida.

Kommentarer

  1. Marie13 december 2016 kl. 06:30

    Tomas, tittar in här ibland. Tråkigt att läsa. Hoppas att Maria ändå går bra. Livet går vidare och vem vet, även om det var oväntat från början kanske den där femte familjemedlemmen kommer i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tomas Karlberg13 december 2016 kl. 23:55

      Tack Marie! Vi mår efter omständigheterna helt ok. Livet går som sagt vidare..

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer