Att ta ut segern i förskott och sen ändå förlora

En del saker i livet, stort som smått, förväntar man sig att de bara kan gå på ett sätt. Det favorittippade laget som omöjligen kan förlora mot seriens loosergäng. Förutsägelser om framtiden som till synes bara kan sluta på ett sätt. Men inget är hugget i sten och det går inte alltid som man tänkt sig. Tyskland spöar Brasilien med 7-1 på hemmaplan i VM-semin. Oväntat? Typ.. Trump blev president och Storbritannien lämnar EU, få hade tänkt sig att det skulle sluta så. På mitt privata plan har det sedan en tid varit fullkomligt självklart att jag skulle bli trebarnsfar. Jag har börjat planera mitt liv efter det på alla plan och allt annat har känts helt orimligt. Tills i lördags natt. Maria, som efter några dagar med starka misstankar att något är på tok, får missfall. Kan det ens hända? Ja, tydligen.. Efter en snabbvisit på akuten är världen plötsligt helt upp och nervänd. Alla sanningar är plötsligt osanna. En väldigt märklig känsla också. För någon som inte har barn kan jag tänka mig att det är en större tragedi. Nu känns det, även om det kanske inte sjunkit in helt än, som en liten tragedi. För jag vet ju hur mycket jag älskar mina barn, och jag vet att den här ungen hade blivit lika älskad. Jag hade så gärna upplevt den där första tiden en gång till, något jag känt allt starkare när jag ställt in mig på det. Samtidigt hann det aldrig bli en person, så vem är det jag ska sakna? De jag älskar allra mest har jag ju kvar, lyckligtvis och till min stora glädje. Och alla minnen från dem. Kanske kan man beskriva det som en besvikelse över att inte vinna när man redan har, fast suktar efter mer. Jag har ju redan två "OS-guld" hur ledsen ska jag vara över att inte få ett tredje? Ja, ledsen blir man ju, men sen tänker jag på OS-gulden jag redan har och det är en enorm tröst. Det gör nog att förlusten känns mindre. Livet är bra märkligt..
Jag och min Frida.

Kommentarer

  1. Tomas, tittar in här ibland. Tråkigt att läsa. Hoppas att Maria ändå går bra. Livet går vidare och vem vet, även om det var oväntat från början kanske den där femte familjemedlemmen kommer i framtiden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Marie! Vi mår efter omständigheterna helt ok. Livet går som sagt vidare..

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken