Markkänning

Senaste dagarna har bjudit på hyfsat bra med träning, i söndags blev det riktigt hårt med en tur till stan, spinningpass med Sundsvallscyklisterna och sen hem igen. Var länge sedan jag höll igång över tre timmar, vilket känts lite i benen i veckan. Sen i tisdags slog vädrets makter  till ordentligt. Ett antal minusgrader och spöregn är en riktigt spännande kombo som resulterade i skridskobanor till vägar. Långtradare parkerade på sniskan i var o varannan backe. Men cykla gick fint, tog mig till Sidsjön tur och retur efter lucia på dagis utan problem. Skidåkning känns rätt långt bort kan man ju konstatera..

Idag skulle jag cykla till jobbet, och trots envist saltande är det fortsatt ganska halt här och var. Lämnade iaf Frida på dagis och har så där skönt morgonflyt. Kommer precis ut på gamla E4 och får häng på en traktorgrävare som håller precis lagom fart. Härligt att rulla snabbt utan att slita ont. Framme vid Stockviksrondellen rullar jag upp på trottoaren, traktorn håller så låg fart uppför att jag ändå hinner ta en liten omväg över övergångsstället runt rondellen. Mmm, nygrusat, perfekt! Då kan man ju köra lite fortare i kurvorna trots blankis. Eller inte.. på ett ögonblick ligger cykeln i diket och jag på backen. Ingen jättekrasch, men skrubbat knä, hål i vintertightsen och hål i mina svindyra elhanskar känns ju sådär skoj. Liten olycka, dyr olycka.. När jag sen kommer till jobbet får jag fullständigt hjärnsläpp, försöker låsa upp cykellåset med fel nyckel och är helt övertygad att låshelvetet frusit fast. Släpar in cykeln på kontoret och kommer inte på att jag försökte låsa upp med fel nyckel förän det är dags att åka hem. Hjälmen ser hel ut, men man undrar ju om jag inte slog i huvet också trots allt.. 

Handen klarade sig bra, men det vette fan om jag inte hellre offrat ett par droppar blod för att slipa revan i mina nya 1500-kronorshandskar..