Hur hårt blåser det på toppen?

-
Att en elitcyklist fixar helt sjukt mycket watt under ruskigt lång tid är väl knappast någon överraskning. Det sägs ju att många av de riktigt vassa kan klämma iväg 6 W/kg i 20-30 minuter, ja rentav upp emot en timme. Och det typ i slutet av en touretapp med målgång uppför. Så frågan är, hur långt är det till toppen egentligen? Hur länge pallar man 6 W/kg? Minus 15 grader ute och Bourne på TV - ett perfekt tillfälle att testa! Körde en rejäl uppvärmning och siktade sedan in mig på att snitta ca 448 W, vilket med dagens vikt motsvarar ca 6W/kg, så länge jag orkade. 3 minuter gick ganska bra, sen jävlar blev det tungt. Höll ut i ca 5:40, då gick det inte att hålla farten längre. Hade kanske kunnat hålla snittet några sekunder till, men benen var på rött och jag orkade inte riktigt upp i rätt fart. Så då vet man det. En bit kvar till toppen, men inte fy skam ändå. Hämtade andan lite och körde 10 min tröskel och en lång nervarvning som avrundning. 

Sam vet hur man tar sig till toppen han! 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gris en ko en Solnabo!

-
Bild
Då var det signat å klart då. I april blir vi Solnabor! Känns skönt att ha det avklarat, men ibland undrar man vad fan man håller på med. Jag lägger ner mer tid på att välja kalsonger efter att ha duschat än på att fundera på ett lägenhetsköp. Jag tar paret överst i högen helt enkelt, det verkar verkar som en bra ide! Men nu tror jag det blir riktigt bra trots allt, när man dessutom blir granne med fysfenomenet Magnus Andersson lär man väll bli meddragen på ett o annat bra pass misstänker jag. Klart men inte betart'. Än.. Har hunnit tänka lite mer på nästa säsong också och lutar väl lite åt att det blir löpning även i vår. Kortare och snabbare, inga bergsultran. Är lite irriterad över att årets mål inte klaffat som jag tänkte. Nu är ju inte Lidingö klart än, men det är väl mer en formalitet med tanke på dagens hostattacker. Halvmaran är redan sumpad. Den del av säsongen som jag kände mig som snabbast, våren och fram tills för någon vecka sedan, spenderades på diverse obskyra terrän
Läs mer

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass på
Läs mer

Formdöd

-
Bild
Söndag för snart två veckor sedan, Duveds terrängserie 5 k och nytt pers med knappt 10 sekunder. Men sen var det slut på det roliga. Åkte på förkylningen som snurrat i familjen, ett envist jävla pissvirus som precis när jag började känna att det var över tar om. Så istället för fina löppass den här veckan, på barmarken i Stockholm, blir det till att sitta i ett kontorslandskap och försöka hålla sig från att hosta lungorna ut-och-in. Förbannat drygt. Egentligen är det väl inte så synd om mig, jag har inte varit sjuk på ganska länge, men man blir ju bra less ändå. Så efter snart två veckor utan vettig träning lär nog formen vara rejält på tillbakagång. Blir till å börja om på ny kula, förhoppningsvis med skidor på fötterna. Säsongen är igång i Vålådalen och Maria har redan varit å testat. Sugen.. Sam gav järnet senaste terränglöpet! Nästa års projekt, fler familjemedlemmar..
Läs mer