Har nu spenderat fem nätter i New Plymouth, på västra
Nordön. En rätt trevlig liten stad med fina parker att springa vilse i,
festivaler med feta Amerikanska bilar och vackra vyer över det ståtliga Mount
Taranaki, en halvslumrande vulkan som med sina dryga 2500 m dominerar ett i
övrigt förhållandevis platt landskap. Den främsta målsättningen med dagarna här
har så klart varit att få springa på berget, men surt nog har vädret inte varit
på rätt humör, det har slagit om till lite, om inte pisskallt, så i alla fall
småkyligt väder, blåst och regn (snö från 1300 m o uppåt..). Typ inte vad som
lämpar sig optimalt för bergsbestigning.
 |
| En topp att sikta på |
Så till att börja med har det blivit en del andra
aktiviteter. Maria har hunnit springa en halvmara och presterat en skaplig tid
på 1:28. Även Frida har presterat, första bajskorven, bra jobbat! Själv har jag
hunnit med plågsamma stegintervaller på en blåsig strandpromenad och lite
diverselöpning runt stans parker. Uppblandat med museibesök, skoshopping och
kaffedrickning. Trevligt, men va fan, inget berg! Sista dagen bestämde vi oss
att vi i alla fall måste upp till besökscentret och ge det en chans, kanske
testa några av de lägre belägna stigarna som finns i området.
 |
| Fantastisk utsikt på vägen upp |
Sagt och gjort, lätt stelfrusen begav jag mig uppåt. Blåsigt
o kallt, men i alla fall sol! Det såg dock molnigt ut på toppen, så
förhoppningen att ta sig ända upp till toppen var liten. Segade på första
halvtimmen upp till nån slags raststuga på knappa 1500 m höjd. Hit gick det
fint att springa, på grus och betongvägar, om än brant värre. Efter stugan blev
det stökigare och benen var inget vidare, så det blev mest gång. Stannar till
och drar på lite mer kläder, eller snarare alla kläder jag har, för nu är det
snö på backen och klart blåsigare. Längre upp blev stigen mer likt ett grustag
att ta sig uppför, två steg fram, ett steg glidet tillbaka. Segar på och kommer
upp på en lite mer klippig bergsrygg, men börjar nu känna lite funderingar på
att vända. Gissar att jag är uppe på typ 2100 m kanske när en rejäl dimbank
drar ner, och minskar fria sikten till max 50 m. Tillsammans med vinden och
snön blir beslutet att vända här, känner inte att det är värt att riskera livet
mer än så denna dag. Hade då varit ute i 1:18 inkl påklädningsstopp, och hade
säkert en 20 min kvar till toppen. Störande nog hade jag läst på dagen innan
att rekordet till toppen var 68 minuter. Killen måste haft medvind..
 |
| Nya pjuck, med grymt fäste och bra känsla. Och som vanligt inser man att märkesgrejer är vansinnigt överprisade hemma i Sverige.. |
 |
| När det ser ut såhär är det dags att vända |
Vägen ner gick smidigt, tog en liten detour och fick med
lite schysta trails på vägen, även om benen nu var toksega sista biten. Blir
nog till att ta några lugna dar nu och samla kraft innan det blir fler
bergsetapper. Snart närmar vi oss sydön och det ska vist finnas ett o annat berg
att bestiga där.
 |
| Lite trött idag? |
 |
| Sköna stigar på vägen tillbaka! |
Kommentarer
Skicka en kommentar