Methven

Efter ett par dagars intensivt bilåkande har vi tagit oss norrut och hamnat i staden Methven. En sommarsömnig skidort, mitt på stäppen, platt som en pannkaka. Men en mils bilfärd innåt landet tornar bergen upp sig och upp på de över 2000 m höga topparna, som ser ut lite som stora grushögar, finns liftsystem som nog kan bjuda på rätt fin åkning på vintern.

Fint stopp häromdagen, med en hundstaty.

Efter ett par rätt sega dagar har det mest blivit återhämtningsjogging. Försökte mig på lite fart uppför ett berg i förrgår, men utan snärt i benen. Kroppen har varit lite tung efter downhillcyklandet, om än fri från träningsvärk. Är det månne så att mina ben fick smak för nedförsbackar? Efter återhämtningsjoggandet igår var dock känslan betydligt bättre under dagens långpass.

Peppad inför dagens pass

Det blev dryga tusentalet höjdmetrar och fina vyer idag. Orkade jogga på även i de brantaste partierna och benen var pigga hela passet, även om det inte blev extremlångt (2:15). Bådar gott inför kommande dagar då planen är att åka upp till Arthurs pass och den högalpina terrängen där. Bara att hoppas på bra väder och att kroppen glömmer bort det där med liftåksnde. Då kan det bli riktigt bra!

Toppen på mount hutt, nådde inte dit, men fin tur ändå.

Fin utsikt över stäppen

Rocky, en riktig bumling, med en historia

Hoppas Rocky stannar på sin plats nu..

Frida är annars dagarnas glädjeämne. Några roliga episoder har bl.a. utspelat sig på rastplatser och caféer där vi stött på Asiatiska (tror Kineser) turister. Damerna i sällskapen blir som tokiga och vill bli fotade med Frida. Kändisskapets plågor kommer tidigt.. De flesta vi träffar misstar henne dessutom för att vara en pojke, dags att skaffa hår kanske? Annars är det mycket snackande, hon har precis lärt sig smacka och säga Dadda. Mycket givande gdiskussioner blir det.. En del krypträning blir det också, fast mest bakåt. 

Frida, intrasslad i pappas träningskläder och halvt inbackad under sängen. Inte helt nöjd..