Axa fjällmaraton - Bydalen style

Då var sensommarens stora utmaning avklarad! Och faktiskt det längsta jag någonsin sprungit. Det blev en skapligt bra dag ändå, formen i veckan har verkligen känts bra och jag hade höga förväntningar, som inte riktigt infriades. Starten gick redan kl 8 och ganska omgående bar det av uppför. Det kändes bra första kvarten, rullade på fint och tyckte inte att jag förtog mig. Men efter typ 20 minuters löpning kändes det allt sämre. Benen var tunga och medan mina medlöpare sprang och småpratade flåsade jag för fullt. Jag började släppa förbi fler och fler upp till toppen och även i efterföljande nerförsbacke. Samtidigt tilltog regnet till riktiga störtskurar med hagelinslag och gjorde stigar till bäckar. Kul det här, tänkte jag, och började fundera på strategier för resten av loppet. Antingen dra ner tempot ytterligare och bara fullfölja som ett ordentligt långpass, eller fortsätta ligga på i alla fall lite och hoppas att kroppen vaknar till. Efter 10 km hade jag släppt förbi ett helt koppel löpare och låg typ 25:a. När det sedan vände uppför kändes det ändå lite bättre. Inte sprudlande pigg, men ändå inte kraftlös på samma sätt som i första stigningen. Jag började plocka in lite folk som sprungit om mig och det kändes lite bättre. Efter 22 km passerades Bydalen igen och det bar upp för Drommen som bitvis var väldigt brant. Det var många backar idag, men en väsentlig skillnad mot tex loppet jag körde i Dolomiterna i somras är att känslan var att backarna inte kändes oändligt långa i alla fall. Uppför den Branta Drommen ländes det ytterligare lite bättre och jag kunde trycka på skapligt. Hade nu tagit mig upp till 17:e plats och såg en del folk framför som jag siktade in mig på att plocka. Efter 30 km passerades Höglekardalen, därefter väntade en sumpig och tyngdlöpt stig upp på fjället och några tuffa kilometrar upp till falkjägarfjällets topp efter 38 km. Nu började så klart distansen kännas i benen, men fram hit hade de flesta av dagens 2900 m stigning tagits och det återstod bara en backe. Dessförinnan väntade ett lite längre lättlöpt parti, verkligen skönt med torrt, fast underlag under några kilometer. Rullade på rätt bra och pressade ner en kilometer till 4:30-fart i alla fall. Nu fanns hopp att fixa de 50 kilometrarna under 6 timmar! Fortsatte plocka lite placeringar och var nu nere på, tror jag, 11:e plats, vilket också blev slutresultatet. Efter sista toppen var det brant, teknisk utförslöpning ner till mål. Det kändes som att jag skulle fixa 6-timmar, men med mycket stökig terräng och en ovälkommen uppförsknäppa med en km kvar sket det sig. Trots fullt ös ner för liftgatan till målet i Höglekardalen fattades 20 sekunder. Det jag definitivt tar med mig från dagen är att jag höll jämnt tempo hela vägen och att jag orkade hela vägen, 5 mil är ju en bit. Och att det kändes bättre och bättre i loppet, men tiden och resultatet som helhet. Nja.. Bara hoppas att kroppen läker snabbt nu så blir det omladdning inför Stockholm halvmaraton. Sämst just nu - två blåa stortår som är riktigt ömma..

Ungefär halvvägs, pigg och glad!