När benen inte beter sig som man vill

Avslutade förra veckan med en fin tur runt skogarna i Flottsbro. Trots tillhörande vilsespringning blev det lite för kort för att kalla ett riktigt långpass, men dock 1:40 ganska lugn löpning med småsega ben. Läge för en vilodag! Igår var jag igång igen, men eftersom jag verkar ha tappat planeringssinnet hade jag glömt att det var Ursvik-tisdag och istället bokat en kompisjogg runt Årstaviken. Det blev en trevlig snackrunda och förmånen att plåga min polare David med lite fartökning i 4:40-fart. Kaxig då, men inte lika kaxig i slutspurten då min svaghet i riktig snabbhet sken igenom. Avslutande baklängesvolter från bryggan i Liljeholmen ska vi inte tala om. Där ligger man i lä..

Idag hade jag räknat med en bra känsla i kroppen efter ett par lugna dar, men icke. Tanken var att köra långpass på rullskidor, men när Maria ligger på vardagsrumsgolvet och krampar av halsbränna, efter ett försök att utrota alla bakterier i kroppen med det senaste penicillinet, blev det först en joggutryckning till Apoteket. Benen kändes dock så jävla tunga på vägen dit att jag bestämde mig för att skita i rullskidorna och hänga i soffan i stället. Lite förbannad på min egen kropp att den inte svarar annorlunda ibland. Man slutar aldrig förvånas, men ibland tror jag hårdare träning är bättre än att försöka vila sig lite bättre. Fast man är ju så otåligt kortsiktig också. Imorn blir det slutmesat i alla fall, tänker mig en eftermiddag med chariotten på Högdalstippen. Och i bästa fall lite rullskidor på kvällen också!

Vad är det med er idag då??