Blodsmak

Idag var det äntligen tävlingspremiär! Keps cup i Södertälje - sportklassen och dryga milen långt race. Kändes skapligt i kroppen, men fegade lite och ställde mig relativt långt bak i starten. Tänkte att med en bred lång asfaltbacke upp direkt från start kan jag nog hitta en rimlig position ändå om benen är med. Och det var de någorlunda, tog mig förbi en hel del åkare utan att förta mig och sen var det bara att trampa på upp till toppen av Ragnhildsborgsbacken där 4 varv skulle köras. Första halvan var lättåkta grusvägar o stigar och andra halvan teknisk med både surhål, knöliga hällar, drops, stenkistor och rötter. På det stora hela en riktigt kul bana och lagom utmanande. Fick en position som typ 7-8 nånting i fältet och hade fri väg att köra på i princip hela vägen. Gick på rött en hel del, men återhämtade mig skapligt i lättåktare delar och tyckte nog att jag höll hyfsat. Har ju inte kört så mycket teknisk stig än i år, så med tanke på det funkade tekniken helt ok också. Alltid svårt att värdera lopp, men jag tror formen är helt ok om än lite ovan vid tävlingsfarten. Hade rejäl blodsmak i munnen när jag kom imål, brukar vara ett tecken på för slapp intervallträning eller för lite tävlingar. Blir förhoppningsvis bättre kommande två helger då jag hoppas kunna köra en eller två deltävlingar till. Keps cup är för övrigt ett sjukt bra tävlingsupplägg - en snitslad bana och tidtagning, ingen anmälningsavgift, ingen service i övrigt - inte ens en plastmugg med vatten och definitivt ingen äcklig storkoksmat som man betalat 500 kr ++ för. Lite som en flashmobövning för cyklister, plötsligt samlas ett gäng hetsade mtb-åkare med nummerlapp och snurrar några varv, lika plötsligt är snitslats nere och cyklisterna borta. Helt perfekt och idag även perfekt för resten av familjen med picknick i skogen i ett för årstiden behagligt klimat. 
Kämpa på!
Lite bistrare var det på Djurgården igår när Maria tog sig igenom premiärmilen på storstilat vis. 41:14 och 20:e plats är inte fy skam efter alla sjukdomar o skador på sistonne. Fast kallt och blåsigt var det för supportergänget, så inte lika kul som idag att hänga på filten, men ändå riktigt skoj att kunna vara ute med båda ungarna o heja på mamma. Tror Frida börjar fatta lite mer vad det handlar om och faktiskt hejar lite och inte bara gråter över att mamma springer förbi utan att stanna. Det är nu det gäller att indoktrinera kidsen med konditionsevenemang så att de inte får för sig att börja med hockey, indybandy eller fotboll!
Varmt o mysigt, nja..
Klipp i steget!
Om inte Frida blir cyklist kanske hon kan bli mekaniker? Specialist på cykelkedjor..

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken