Världssämst på logistik

-
På senaste kepsen blev det ett mindre maskinhaveri - ekerbrott.. Var snabb att rota fram lite reservdelar på bike24 i Tyskland och skickade en beställning i söndags kväll i hopp om att hinna fixa hjulet innan helgen. För övrigt drygt att Mavic har 3 olika ekerlängder till ett hjulpar ST-hjul och att det säljs i 10-pack per längd för 300 spänn. Dyr hobby det här.. 
Finn ett fel...
Leverans sker som vanligt med de fullkomligt hopplösa DHL - "ditt paket i vårt svarta hål". Var enda gång jag skickat efter något med DHL som speditör har det slutat med att jag åkt ut till något obskyrt industriområde och hämtat paketethärket själv - sjukt ovärt att betala för. Den här gången tänkte jag att nu jävlar - nu ska jag vara på tå. Sagt och gjort, så fort jag fick en slags referens i spårningssystemet ringde jag DHL och kollade att de hade alla uppgifter för att kunna nå mig - portkod och telefonnummer inkluderat. Check! Nu på morgonen gick jag in i spårningssystemet igen - "YTTERLIGARE ADRESSINFORMATION NÖDVÄNDIG - KONTAKTA DHL". Men snälla, hur jävla sopig får man vara? Ska jag skicka med en instruktion hur en dörrklocka fungerar, eller vad är det frågan om? I vredesmod blev det ytterligare ett par samtal med skrikiga busungar hängande i byxbenen. Telefonkö - vidarekopplad bla bla - får ett nytt referensnummer (!!!) - vidarekopplad igen - telefonkö - "nej, här finns inga kontaktuppgifter inlagda" - SUCK! Paketet befinner sig på Arlanda, kan ni leverera det idag? Nej, du kan boka utkörning tidigast på måndag. Att ett företag som jobbar med logistik är så fullständigt tallanglösa på logistik är ett stort mysterium. Jag ger mig fan på att det kommer sluta precis som vanligt, i ett industriområde i en lång kö bakom andra suckers som också gett upp kampen att få ett paket levererat av DHL. Och på söndag blir det till att trampa enduro på keps cup-finalen i Rönninge. Bekvämt, men sjukt tungtrampat! Tack för det DHL...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer