Har storleken betydelse?

-
Ja hjulstorleken alltså.. Den ständiga MTB-frågan som nog var och en måste bilda sig en egen uppfattning om. Jag har alltid tyckt att jag känner mig snabbare på min 29-tummarna, men det är väl egentligen först idag jag fick det svart på vitt. När det nu är bara dryga veckan kvar till Finnmarksturen är det ett bra läge att kolla av formen - dvs tajm för mer långa backintervaller! Idag tog jag till skillnad från tidigare min gamla 26- tummare, som väger typ ett par kg mer men i övrigt är skapligt rejsig. Känslan i benen inte riktigt lika bra som senaste backpasset, men helt ok. Tider: 6:29, 6:39, 6:51, 6:47, 6:46. Med andra ord ca 20-30 sekunder långsammare per repa än senast med 29-tummaren. Jag gissar att knappt hälften beror på dagsform, dvs typ 15-20 sekunder beror på cykelvalet. Det känns som att det är stor skillnad i respons på tempoväxlingar, på 26- tummaren får man väldigt lite tillbaka när man ställer sig på pedalerna för att öka farten när det planar ut. Beror troligen på de rätt tunga hjulen och generellt högre vikten, men att det skulle göra så pass mycket tidsmässigt förvånade mig. Kanske får omvärdera Percykelloppet ännu en gång, som jag ju körde 26-tummaren på. Med "rätt" cykel hade det säkert gått flera minuter snabbare. Minst. 
Tungt lastad, eller? Sam har blivit betydligt mer gå-benägen den senaste veckan.
I övrigt har den senaste veckan bjudit på alla möjliga trevligheter; promenad till nubbestugan med skönt kolbullehäng  och blåbärsfrossa; vedbastu i Sidsjöbodarna med tillhörande Norrlandsguld, poolbad och knottplåga; löptävling för Maria i lögdö vildmark, som slutade med seger för Maria och ett fläskigt långpass på tre o en halv timma  för mig för att komma hem; och fortsatt diverse anläggningsprojekt så klart. Efter att ha bänt upp sten och gamla slystubbar med järnspett står det klart att styrketräning är helt överflödigt. Och med tanke på hur sjukt mycket sten vi har på tomten finns goda chanser att bli riktigt bitig till vintern..
Såhär skönt var det att sova middag vid nubbestugan!
Maria fick återfall för en dag..
Och i projekt elektrifierad gäststuga börjar det också hända grejer.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer