Percykelloppet

Idag var det tävlingsdags igen, långlopp i Hudiksvall med det lite udda namnet Percykelloppet. För dagen väntade 63 km och eftersom vi fixat barnvakt fick både jag o Maria köra. Perfekt genrep inför Salzkammergut trophy, som bara är en vecka bort nu. Idag var det ca 100 pers som drog iväg, så lite lugnare än de större cupploppen. Stod längst fram i starten och kom iväg bra, låg med i tätklungan första tio minuterna uppför första stigningen. Kändes ok, men fick ligga på rätt hårt. Inbillade mig dock att det inte var för hårt. När sen banan lämnade grusvägen och ut på ett lite mer stökigt parti kom baksmällan direkt - jag hade nog gått lite väl hårt ändå och överdosen mjölksyra kickade in rejält. Täten var borta i ett kick och jag hamnade lite i ett vakum. Efter lite utförskörning samlades det ihop en aning och jag hamnade i en fyrmannaklunga som höll platserna 5 till 8. Det började kännas bättre och det var bra samkörning i gruppen. Med tanke på att det var väldigt mycket grusväg var det klokt att hålla ihop gruppen och jag försökte spara så mycket kraft som möjligt. Så fyra fina fåglar på en rad... En av gubbarna kändes dock strået hetare, speciellt uppför, och efter tre mil typ drog han på lite uppför en längre stigning och vips så var det bara 3 fåglar kvar. En mil senare bar det iväg uppför igen och det var samma visa igen, men jag lyckades täppa igen den lilla luckan som uppstod på toppen och dra på lite för att hålla åkare tre på avstånd. Så var det bara två fåglar kvar. Nån kilometer senare var det dags för dagens stora klättring - upp på baksidan av en slalombacke. Och så var det bara en fågel kvar, tyvärr inte jag. Här var det tack o adjö även för mig, kände mig fortfarande pigg och stark, men motståndet var helt klart en klass bättre och det fanns ingen möjlighet att hålla samma tempo utan att steka mig helt. Tror dock den snabbe herren antagligen var landsvägscyklist, då han var grym på att trampa men inte fullt så vass utför. I botten av nämnda slalombacke var jag nämligen åter riktigt nära, men fick aldrig rygg och sen växte gapet igen. Orkade dock ligga på rätt bra i mitt tempo de sista lättåkta kilometrarna och slutade till slut sexa, ca 12 minuter efter täten som uppenbarligen höll bra fart hela vägen.

En som också höll bra fart var Maria, som tog en överlägsen seger med över 10 minuter i damklassen. Hon var ca 13 minuter efter mig, vilket jag tror är ett riktigt bra resultat. Kul! För mig kändes loppet som ett snäpp bättre än Långa lugnet, med bra tryck i benen hela vägen. Förhoppningsvis kommer lite resultatlistor snart så att jag kan analysera och verifiera den känslan kontra motståndet, då det inte var några jag kände igen som var före mig. På det stora hela en trevlig och enkel tävling med en bana som iofs var mer grusvägsrace än mtb, men med bra kupering och några fina partier inlagda här och var. Och så slapp vi regnet också!
Snart i mål! Foto. Hans West.
Maria tar emot förstapriset!
Hemmasnickrad vevlagerpress - ännu ett lyckat meck till handlingarna,
Två nya famljemedlemmar! På tiden med ett par bockstyren i garaget - på senaste XXL-rean blev vi crossägare.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken