Skidhistoria

Jag blev för någon dag sedan ombedd att skriva några rader om min skidhistoria inför Fjärdhundra sportklubbs 30-årsjubileum. En förfrågan som jag givetvis tände för fullt på. Och om jag ändå skriver, lika bra att spara texten även här så att historien dokumenteras innan jag blir gammal och senil. Så här kommer det - en lång skidhistoria i förkortad form (extra cred till min mor som skrivit ner resultat i sin dagbok under alla år - en lite mer fysisk dagbok..).

Fjärdhundra SK - the one and only moderklubb!

 Tidigt 80-tal: Tror jag åkte min första tävling på Torstuna IP nån vecka innan jag skulle fylla 3 år. 400 m var sträckan, resultatet och tiden knappast imponerande. Blev sedan många fler tävlingar i just Torstuna, oftast runt IP då det var ont om snö, men ibland gick det att köra motionsspåret. Gånsta var en annan arena där vi ofta tävlade. När vi blev större minns jag att hela klubben var på tävlingsresor med en skruttig storbuss, våra årliga läger till Färila i mellandagarna (inklusive intensiva rundpingis-, inomhusfotbolls- och fia med knuff-turneringar) och att vi alltid stod ute med gasoltuber och klistertuber och vallade, för under 80- och tidigt 90-tal rådde konstant klisterföre och snöbrist.

1988: Jag, Daniel Eklund och Robert (glömt efternamn, men jämnårig med Danne E) åkte Lagundastafetten och kom 3:a.

1989: Jag vann den första fristilstävlingen jag någonsin åkt i Storvreta och blev intervjuad i lokalradion. En stor händelse för en 9-åring.

1990: Första skidlägret i Färila.

1991: Vinner mitt första individuella DM i Tierp. På stafetten, där jag, Nicklas Dahl och Mattias Lövgren åkte blev det till stor besvikelse bara en 4:e-plats. Oklart vem som vann, men antagligen Vassunda, som under de här åren var den största konkurrentklubben i distriktet. Det här året vinner jag även Lilla Engelbrektsloppet – som finns dokumenterat med en klassisk armarna-i-vädret bild under målskynket i centrala Norberg.

1992: Blev ännu en DM-seger individuellt. Åkte ganska få tävlingar detta år, antagligen dåligt med snö eller förkyld. Sista året då det noterats ett läger i Färila.

1993: Det här året tog vi revansch på DM-stafetten! Med samma laguppställning som 1991 vann vi stafetten, som detta år gick i Grönklitt. Jag vann även individuellt, vilket även min syster Jenny gjorde det året. Blev även mycket farande till Norberg och Högbo (som båda hade konstsnöspår), dit många tävlingar flyttades. I just Norberg vann jag detta året Svealandsmästerskapen och slog Mats Larsson (som bl.a. blivit VM-tvåa i sprint 2007). Mats var lite av en barnstjärna och efter denna skalp var jag förväntansfull inför Kalla Anka cup i Rättvik, där jag för första gången skulle tävla mot hela Sveriges bästa åkare från respektive distrikt. Det hela slutade dock i bedrövelse, min för dagen olycklige far vallade bort mig och jag var vansinnigt besviken med min 16:e-plats (Mats Larsson kom för övrigt 4:a). I dagens ungdomsidrott pratas det mycket om föräldrar som tar idrotten på för stort allvar och skäller på sina barn. I Rättvik 1993 var det nog tvärt om… På stafetten var jag ursinnigt revanschsugen och låg med i täten på startsträckan. Tror jag växlade som typ 3:a, vilket sedan bäddade för en fin 8:e-pats för det Uppländska laget.

1994: Ännu ett DM i Grönklitt, där både jag och syrran vinner 2 individuella guld vardera. Även detta år var det Kalle Anka cup i Rättvik, denna gång i fri stil. Som ungdom var jag klart sämre på skejt än klassiskt, så det slutade md en 21:a plats den här gången, något mindre besviken. Även syrran körde Kalle Anka detta år – slutade med en 38:e plats. Det här året gjorde vi en utflykt till Östersund på senvintern och tävlade i nordiska ungdomsmästerskapen i Östersund (namnet var dock lite missvisande då långt ifrån hela Norden var med). Härifrån har jag mina första minnen av att bli ifrånåkt av Johan Olsson, som ungefär från den här åldern började vara bland de bästa av årgång 80. Tävlingen slutade förövrigt med en 4:e plats efter en tvådagars jaktstart, ett för 90-talet modernt tävlingsupplägg.

1995: Det blev ytterligare ett par DM-guld detta år. Även syrran tog ett DM-guld. Syster Jenny fick åka Kalle Anka cup i Tynderö detta år och blev 27:a. Som 15-åring fick jag flytta upp till nästa nationella tävlingsarrangemang för distrikt – Folksam cup i Ljusdal. Det blev en 12:e plats i en tävling jag inte riktigt minns. Uppland slutade 20:e i stafetten, vilket inte är direkt lysande då det finns typ 24 distrikt. Det här året hade jag kunnat åka mitt första ungdoms-SM, men av det blev det tyvärr intet p.g.a. förkylning.

1996: Sista året som ungdomsåkare. Minns väl ett KM som kördes i Gånsta, där jag åkte ifrån alla Vasaloppsgubbar över 9 km. Två DM-guld blev det också detta år. Även detta år fick jag åka Folksam cup i Ljusdal, vilket inte ledde till några bestående minnen denna gången heller. 26:a ska jag vist ha kommit, vilket jag antagligen inte var nöjd med. Desto roligare och bättre ihågkommet är första SM-tävlingen – 5 km klassiskt i ett vårsoligt Junsele. Alla år av klisterkletande gav till slut resultat, pappa lyckades perfekt med vallningen och jag slutade på 9:e plats. Även syster Jenny körde SM och slutade 28:a.

1997: Första året som junior och första året på skidgymnasiet i Järpen, och även mitt sista år i Fjärdhundradressen. Hade det ganska tufft som förstaårsjunior och gjorde inga vidare resultat – med ett undantag. Junior-SM i Bergeforsen, 10 km klassiskt. En tävling som blev ytterst orättvis. Jag startade tidigt i fältet och fick åka två tredjedelar i riktigt lät före, sen började det kräksnöa. Åkare som startade senare (i huvudsak de seedade åkarna) fick plöja runt i snömodd och hade inte riktigt samma förutsättningar. Men ändå, jag gjorde en av de bästa tävlingar jag nånsin åkt och blev kanske den mest framskjutna Fjärdhundraåkaren på ett SM nånsin med min 8:e-plats?

1998: Jag nappade på att gå med i den nybildade klubben Härjedalen Ski, som skulle vara en framtidsklubb för ungdomar i Härjedalen. Jag började hitta lite mer rätt som junioråkare och vann DM detta år, denna gång i Jämtland-Härjedalens distrikt. På junior-SM blev det en fin 9:e plats på 10 k klassiskt, men tyvärr ett brutet fristilslopp på grund av en ond rygg, något jag drogs med till och från under sena ungdoms- och juniorår. Detta år åkte vi även stafetten på det ”riktiga” SM i Sundsvall. Jag åkte startsträckan och sprängde mig totalt, växlade sist i fältet. Idag bor jag i Sundsvallstrakten och känner alltid av mjölksyraminnet när jag titt som tätt far runt på Södra bergets motionsspår.

1999: Detta år gick junior-SM i Bengtsfors, på en bana som var av typen ”vit sträng runt ett elljusspår och en leråker”. Spektakulärt nog hade man även dragit en isig slalombana nerför en slalombacke, som var årets stora snackis. Det blev en stor besvikelse på det klassiska loppet, där jag efter en vurpa hamnade en bra bit utanför den där vita strängen i skogen.. Minns ej resultatet, men inget jag var glad över. Desto roligare blev stafetten, där jag efter en vågad forcering utför sista backen kunde spurta in Härjedalen Ski till en bronspeng! Min första och hittills enda SM-medalj.

2000: Nu var det slutåkt i Härjedalen Ski, som lades ner som klubb. Jag gick i stället till Funäsdalens IF. Detta var mitt sista år som junior och förmodligen det år jag var som bäst. Tog min bästa placering individuellt på ett junior SM med en 6:e-plats på 30 km klassiskt i Älvdalen. Åkte även 15 km klassiskt i ett svinkallt Östersund det här året och slutade 40- nånting. Fick tyvärr inte åka junior-VM, var på gränsen, men när man konkurrerar med Mats Larsson, Johan Olsson och ett par andra i deras kaliber så är det hård åtgång på platserna. Jag fick dock åka på en USA-turné med skidgymnasiet och köra de Amerikanska juniormästerskapen som gick i Jackson, New Hampshire. Som bäst blev det en 3:e-plats på skatedistansen och en 7:e-plats på den klassiska sträckan. Säsongen avslutades sedan med min livs första (och enda) femmil, vilket blev en plågsam historia. Med 5 km kvar mötte jag upp med den berömda väggen, kroppen var tvärtom och jag stapplade tillbaka till skidstadion i Skellefteå och in kring en 15:e-plats.

2001: Mitt första år som senior och det sista året jag satsade seriöst. Jag flyttade till Funäsdalen och satsade på skidåkningen på halvtid vid sidan om jobb på den lokala konsumbutiken. Med mentorer som Janne Rawald (gammal landslagstränare) och Loorents Söderhjelm (legendarisk skidslipare och vallare) och världens bästa träningsmiljö var förutsättningarna perfekta, men då jag insåg att jag fysiskt inte var perfekt för ändamålet tog skidresan stopp här. Jag tränade mycket och hårt, men det var fortfarande för långt fram till de bästa. Då fick det vara. Jag minns bl.a. mitt sista (trodde jag) SM, där Per Elofsson vann 3-milen överlägset. Minns ej min placering, men jag var antagligen närmare 10 minuter efter. Det här utspelade sig någon ynka vecka innan den där försmädliga 3-milen i Salt lake city. Per knäckte mig, Mühlegg knäckte Per…

2002 and beyond: Eftersom jag flyttade till Luleå för att plugga blev det fortsatt mycket skidåkning, dock inte mycket till tävlande. Sista vintern i Luleå, 2006, satsade jag dock mot en Vasaloppsstart. Jag lyckades kvala in till elitledet på en lokal tävling i Luleå, men dagarna innan Vasan åkte jag på en magsjuka och kunde inte ställa upp. Bitter efter detta och efter några dåliga Stockholmsvintrar vaknade skidåkarlusten åter upp och jag har under de senaste åren kört lite av en 30-årskrissatsning. 2012 var kanske det bästa året, då det blev en 111:e-plats i Marcialonga, 217:e-plats på Vasaloppet (4:13:12 – bästa tid av f.d. Fjärdhundraåkare??) och seger i stafett-DM i Stockholm, tävlandes för Nacka Värmdö SK. I Nacka Värmdös dress har det faktiskt även blivit ett par SM till också, 15 km i Falun 2013 och 15 km i Örebro 2015, båda gångerna med resultat kring de 10 sista. Skidglädjen finns kvar! Men om det blir några fler SM nu vete sjutton, nu slutar väl snart Anders Södergren åka, och då blir man ohjälpligt äldst i resultatlistorna…

Annat före på NVSK-tiden..