Ett jävla skitlopp
Idag var det dags för Stockholm halvmaraton. Har tränat på bra i veckan med löpning delar av sträckan till och från jobbet med ganska bra känsla. Med en vilodag igår var förhoppningarna goda om ett bra race och att ta mig under 1:20 till slut. Men icke.. För att klara 1:20 krävs i snitt ca 3:47-tempo. Min plan var att gå lite snabbare än så för att ha lite att falla tillbaka på, då jag vet att det är tufft från ca 17 km upp genom Tantolunden. Planen funkade perfekt i början, första milen kändes helt ok och passerades som det var tänkt på strax under 37 min, dvs dryga 50 sekunder att falla igenom på i det läget. Sen kändes det bra i ett par km till, sen blev det värre.. Plötsligt började det kännas tungt, försökte vara lugn, sänka tempot lite och hoppades kunna komma ur svackan, men det funkade inte. Efter 15 km kom farthållarna för 1:20 ikapp, hade inte en chans att haka på. Vid 16 km låg jag i princip exakt på min plan, men i det läget fanns inte en chans i världen att hålla 3:47-tempo resten av loppet. Sista fem blev en plåga i 4:20-fart, benen blev tvärstumma och i motluten kändes det som att jag stod still. Blev omsprungen av några gamla Linneakompisar när det var en dryg km kvar. De formligen flög förbi och var över halvminuten före i mål. Pinsamt jävla dåligt. Jag var helt parkerad, inget som helst att svara med och fick snällt se mig bli passerad av över 20 löpare sista kilometern. Jävla skitlopp! Slutade på 1:22,50. Tappade totalt typ 70 placeringar från pasering 10 km. Som sagt, pinsamt dåligt..
Så vad lär man sig av det här!? Rödbetsjuice hjälper inte mot dålig form.. Sen finns ju farten där, men inte fartuthålligheten. Möjligen att jag gick ut för hårt i förhållande till min kapacitet idag, men det är på detta sätt jag vill kunna springa en halvmara. Nu får vi se vad som händer till Lidingö. Med de här benen har jag inte en suck på sub 2 timmar. Måste fundera på om jag ska revidera målsättningen lite..
Kommentarer
Skicka en kommentar