Snabba rullskidåkare och trötta ben

Idag var det dagen efter, men ingen ro för den sakens skull. Både jag och Maria hade tackat ja till att ställa upp som funktionärer på SM-sprinten på rullskidor. Eftersom vi i vanlig ordning inte hade nån koll på vad vi förväntades göra struntade vi i att kolla när vi skulle vara på plats. Men eftersom vi har en naturlig väckarklocka i vår kära dotter anlände vi ändå med bred marginal först av alla ute på Ingarö. Med en kaffetermos och en fantastiskt vacker morgon blev det en bra start på dagen. 

Morgonstund vid Björkviks brygga.

Framåt nio var det fullt ös i tävlingsområdet inför premiären av SM i kort-sprint. Detta race kunde verkligen kallas sprint, ca 20 sekunders åktid är lite annat än vad dom är brukligt i svettpinnekretsar. Jag var kommenderad som biträdande tidtagare för dagen. Jag är en jävel på att mäta minuter och sekunder på min 80-talstrendiga casio, En kunskap man dock tyvärr inte har mycket glädje av när det gäller moderna tidtagningssystem. Så jag gjorde mitt bästa för att lyda order och inte vara allt för mycket ivägen. Typiskt nog kajkade systemet ihop mitt i tävlingen med lite omstarter och duktigt stressade tävlingsledare och tidtagare som följd. Alla fick sig i alla fall en kvaltid till slut och finalheaten löpte sen smärtfritt. Tyvärr lite tunna startfält, men många hade grymt bra fart under rullisarna ändå, speciellt Victor Gustafsson som kammade hem SM-guldet.

Stressat läge i målkuren..

Efter gårdagens genomklappning kändes benen inget vidare idag, så det fick bli helvila. Funderar lite hur jag ska göra till Lidingö. Sub-2 känns inte riktigt realistiskt. När jag satte mitt pers på Lidingöloppet 2012 sprang jag också halvmaran, den gången på 1:22,56; dvs bara 6 sekunder långsammare än igår. Då var jag än mer nertränad och såg halvmaran som ett träningspass. Det kändes inte superbra då heller, men jag klappade inte igenom. Kan ju bero lite på att jag öppnade försiktigare då, men i alla fall. Om Lidingö under 2 h ska vara möjligt måste man nog fixa en halvmara lätt och ledigt. Om det ska gå vägen från det här utgångsläget måste jag ha en osannolikt bra dag. Dessutom lär det vara väldigt hög risk för ännu en jättegenomklappning om jag går ut i en fart för att försöka klara 2 h. Nej, ett rimligare mål kanske är att sikta på ett pers i stället, det kan bli tufft nog..