Härnön runt 2018

Idag var jag på startlinjen igen, dags för Härnön runt. Förra året vann jag tävlingen och hade en av de bättre dagarna jag nånsin haft på sadeln. Med det i minnet - tänkte att det här blir en bra dag, iofs två varv på typ samma bana som kördes ett varv förta året, men snabbt och lättcyklat. Ack som jag bedrog mig. Inte fan kom jag ihåg att varvet innehöll 600 hm klättring, banan var tydligen 36 och inte 32 km och vissa vägpartier var utbytta mot långsammare stigavsnitt. Det i kombination med ben som var ungefär lika rappa som sista etappen på Transalp..

Laddat för start!

Kändes ändå ganska ok på uppvärmningen och snackade ihop mig lite med teamkamrat Viktor om att försöka samarbeta, det bjöds ju på rätt hårt motstånd i form av bl.a. Micke Hendriksson. Så mycket samarbete blev det tyvärr inte, jag var för dålig för det idag. Första biten med mycket utför gick ok, tekniken kändes bra. Men efter en mil kom en liten längre backe och Viktor drog på, jag hade inte orken att haka på. Lite som det känts på en del träningspass i sommar - den sista växeln finns inte där när den behövs. Flåsar och stumnar, men pulsen är långt under maxpuls. Snittpuls idag 151, lite osäker på exakt maxpuls nu för tiden, men jag gissar kring strax under 180. Med andra ord - jag ligger rätt långt under mitt potentiella max. Iofs kanske inte man kan räkna med att ligga på max i närmare tre timmar, men lite mer ska det gå att få ut. Måste köra fler tävlingar med pulsband för att få lite mer referenser.. 

Men i alla fall, fick köra rätt mycket själv sista 6 milen. Christer Devall körde lite fel och tröttnade därefter rätt rejält, så honom passerade jag strax innan varvning. Viktor fortsatte sin oturssvit och bröt kedjan strax efter varvning. Därmed var jag uppe på tredje plats, men åt vinnande Micke och tvåan Emil Dahlqvist fanns inget att göra. Att jag ”bara” var 6 minuter efter i mål får väl ändå ses som rätt ok med tanke på hur tungt det kändes. Nu blir det nog till att tagga ner lite och vila lite mer ordentligt. Jag är uppenbart inte utvilad efter Transalp och behöver nog en längre lugnare period om jag inte ska bränna mig helt. Har därför redan nu bestämt mig för att skippa Finnmarksturen, tror att jag behöver ett brejk och det är lika bra att bestämma sig för en plan och försöka hålla den oavsett vad som händer de närmaste dagarna. 

Imål - trött!

Slutligen tack till Härnösands CK som fixade ett bra arrangemang och en riktigt kul bana, som tyvärr fick oförtjänt få deltagare även i år.