Transalp - etapp 5

Idag stod rena sprintdistansen på programmet - knappa 5 mil från Ponte di Legno till Val di Sole. Och just ja, 2000 m klättring också.. Även idag masterstart i sex kilometer, om än lite enklare då det var uppför nästan direkt. Blev ändå en del stopp när smala gränder skulle passeras och ganska ryckig körning, men vi kom iväg skapligt. Merparten av dagens höjdmetrar togs i första backen upp till drygt 2400 möh. Backen började enkelt på asfalt och vi kom igång bra, plötsligt och helt oprovocerat smäller det till i min kedja. Kändes som ett klockrent kedjebrott, men lyckligtvis hade kedjan bara hoppat av. Skickar iväg Maria att fortsätta samtidigt som jag tar mig åt sidan å meckar på kedjan igen. Tuggar mig snabbt ikapp Maria men det är nått som inte går riktigt rent i drivlinan. Hoppar lite oroväckande och jag börjar rabbla svordomar över dessa förbannade växlar. Till slut ger jag mig på att skruva lite på vajerspänningen i farten och som tur var tydligen åt rätt håll, för resten av etappen var växlingarna perfekta.

Första parkett på prisceremonin igår, lite svårt att se på bilden, men de till synes största till växten av de olika ledarlagen är damlaget. Inte givet att 5% kroppsfett och 160 cm i strumplästen är ett vinnarkoncept.

En bit upp i backen övergår det till smal grusväg som är rätt stökig med mycket sten och hinder, därtill fortfarande tätt med andra åkare. Inte optimalt läge för mitt o Marias samarbete då det är svårt att åka ostört i bredd. Känner mig inte så stark i början heller, så rejält frustrerad över att vi tappar lite positioner och att jag inte kan göra så mycket åt det. Längre upp släpper det lite mer i alla fall och benen känns också lite bättre, så några platser lyckas vi avancera. Väl uppe väntar ett stigparti av den typ som Maria verkligen avskyr - på skrå längs en brant bergsida med flera hundra meter fri sikt ner längs slänten. Den här veckan har jag verkligen iklätt mig många olika roller - cyklist, massör, mekaniker och så nu mental coach. Peppar Maria så mycket jag bara kan för att håla uppe modet, det går definitivt inte smärtfritt men det går. Vi håller vår position längs stigen och kan snart pusta ut i lite lösgrushårnålskurvor. 

Utöver några småknäppar är det nu mycket utför och vi ligger på skapligt bra. Börjar komma ner på lite lägre höjd nu, runt 1000 möh och solen steker på riktigt rejält. På andra matkontrollen är det därför perfekt att fylla på dryckesförrådet. Mindre perfekt är att mitt flaskställ pajar 500 m senare och att jag bara har ett par dl kvar i andra flaskan de sista 1,5 milen, speciellt med tanke på att det är en stigning på 300 hm kvar att ta. Som grädde på moset upplyser Maria mig att hennes styre sitter löst. Bra jobbat där, herr mekaniker.. Blir därför ett kort mekstopp för att skruva lite. Iväg igen och Maria är rejält taggad och blåser på för fullt utför. Runt en kurva med skymd sikt går det lite väl snabbt. Maria kommer ut väldigt långt och jag än värre, sladdandes med bakhjulet på kanten till ett stup. Med hjärtat i halsgropen, lugnar ner oss lite. Ryktas om att någon deltagare längre bak kraschat rejält idag, så vi får verkligen se till att hålla oss inom vår komfortzon. Nu var det dock slut på strulet för idag, sista backen innan målgång blev rejält svettig i värmen, men vi håller bra fart och tar lite placeringar. Sen väntar en sista utförskörning ner mot mål, lite småteknisk men Maria kör på bra och vi landar som 6:a. Känns som vi gjorde en bra insats idag med, hade 2 min upp till 4:e plats vilket känns överkomligt ändå. Lite småstrul hade vi, men inget som kostade jättemycket ändå. Tills imorgon har vi dragit åt alla tänkbara skruvar, bytt tre par bromsbelägg och fått på ett nytt flaskställ. Hoppas på en bra dag imorn när det väntar 8 nya härliga mil att jobba med!

Skönt med skugga idag!

Meck i parken med hönorna.