Mot Alperna

-
Sitter på tåget mot Imst i norra Österrike och spanar ut över gröna kullar som växer sig allt högre ju längre söderut vi kommer. Nu är det nära, årets stora mål, tillika bröllopsresa - Bike Transalp! På söndag sätter vi igång med den första av sju etapper med slutmål Gardasjön. Jag vet ju typ vad som väntar och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att få starta. Målsättningen blir rätt svårdefinierad, här är ju potentiellt hela världens cyklister motståndare, men jag har ju ingen aning vilka lag som ställer upp. Sett till de senaste åren tror jag dock topp 10 är fullt rimligt, kanske även topp 5. Men vi får se, bara köra på och se hur långt det räcker. Hoppas också att vi kan köra på alla etapper utan att det strular allt för mycket. Min största ångest är väl egentligen att nån pryl pajar som gör att vi måste bryta eller tappar extremt mycket tid. Vore trist. Men även vurpor, överbelastning och sjukdom är potentiella bekymmer som kan ställa till det. Materialmässigt har vi i alla fall kittat upp lite och uppgraderat till 180 mm bromsar fram samt satt på nya däck - för mig blir det Vittoria Gato och för Maria Vittoria Peyote med TNT-sidoväggar - på förslag från Skägget på Sportson. Inte superlätta racedäck för soliga dagar, men det känns bra att ha lite extra säkerhet i både grepp och punkamotstånd den kommande veckan.

Fräscha puckar!

Så nu ska vi bara ta oss fram till startorten Imst, sen blir det till att skruva ihop hojarna igen (som förhoppningsvis överlevt flygresan bra) och ha semestercykling i tre dar och ladda för fulla muggar. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nytt år igen

-
Bild
 Hade lång tid i mellandagarna på mig att skriva ihop årets sista bloginlägg, men tiden gick åt till att få tillbaka alla borttappade bilder istället. Skitjobb, men nu är det hjälpligt fixat! December gick i övrigt rasande fort, som vanligt. Skidåkningen har dock inte gått rasande fort mer än nån enstaka dag. Den envisa kylan har nämligen hängt i ordentligt och det har de flesta dagar mest varit en bedrift att ta sig ut. Rekordet ligger kring minus 27 här hemma på värmepumpens temperaturmätare, då var det minus 24 uppe vid Hamrelia där skidspåren startar. Brrr... Men i ca en timme har det ändå funkat relativt väl att köra på i spåret. Lite läskigt sen, för när man blivit lite svettig och man kylls av i utförsbackarna går det väldigt fort att bli ruskigt frusen. Inte kallare än att jag vågade mig på en selfie.. Ruggigt kallt, runt minus 20, var det även på Davids luciafirande på dagis. Några dagar har det dock varit lite mildare och jag har då lyckats pricka in ett par fina långpass...
Läs mer

Howth 10k

-
Bild
 Löparsäsongen är i full gång, efter ett 5 km i Duveds terrängerie som gick sådär och en efterföljande fyrkylningsperiod var det dags för höstens traillöpningshöjdpunkt - 10 km i Howth, Dublin. Kan ju tyckas långt att åka för en löptävling, men huvudatraktionen var kanske inte löpningen. Året till ära har det varit på min lott att arrangera den årliga grabbresan, denna gång med total hemligstämpling, vilket gjort att jag kan välja att plåga mina medresenärer som jag vill. Med försynta hintar om att det nog kan vara bra att hålla sig lite i form, är väl ändå 10 km fullt möjligt att ta sig igenom för det flesta, vilket det också visade sig vara. Strategisgt nog såg jag till att gänget inte vaknade i lördags morse med världens baksmälla, utan det var ganska god pepp på pendeltåget ut mot kusten med okänd destination.. Loppet, som gick av stapeln på en halvö ut mot havet, hade ett antal startgrupper och jag hade valt 4 som gemensam grupp. Egentligen borde jag valt grupp 1 för mig själv...
Läs mer

Jämtlandsserien Frösön

-
Bild
  I söndags var det dags för årets antagligen sista cykeltävling – Jämtlandsserien på Frösön! Laddade upp med kräftskiva dagen innan, så lätt illamående och skakis på morgonen, tur att Maria var piggare och tog körningen. Dessutom med en lätt förkylning i bagaget från veckan innan. Men träningsmässigt har jag snäppat upp en aning sedan Hingstrännet, och det har känts lite bättre i kroppen i alla fall innan förkylningen, så det fanns ändå förhoppning om en skapligt bra dag. Först körde barnen, David tog sig runt 400 m med glatt humör och sedan körde Frida och Sam superbra i sitt race. Frida som snabbaste tjej i sin klass och Sam hade nog kunnat knäppa alla 9-12 åringar på näsan om han hade haft fri väg, men gemensam start på en smal bana är knepigt speciellt för barnen. En riktigt kul och fin bana för övrigt, bara omkörningsmöjligheter som saknas. Det är delar av gamla SM-banan som nyttjas, men de svåraste partierna och största hoppet används inte längre, vilket väl är rimligt för d...
Läs mer