Transalp - etapp 7

Äntligen framme i Arco! Vilken dag det blev, tufft värre! I morse hade nattens åskoväder temporärt dragit över, men allt regn hade gjort banan härligt geggig. Efter punkastrulet igår fick vi även till slut tag på ett nytt bakdäck till Maria, precis i lagom tid innan start.  Efter en 2 km lång masterstart, som gick rätt bra idag, väntade en första av tre backar. Den första på blott 300 hm drog jag med Maria så hårt jag orkade för att kunna hålla en hyfsad position i början. Det gick bra, men jag kände att det kostade på rejält. Efter lite lerig utförskörning väntade backe 2, nu med typ 7-800 m stigning. Första halvan puttade/drog jag Maria en del, men jag kände att dragbelastningen i bakfickan blev allt mindre. Maria hade helt uppenbart en ganska bra dag, medans jag var rejält pressad. Sista halvan la jag mig i rygg och bara hängde med, vilket så långt gick ganska bra ändå. Vi blev dessutom passerade av 7:orna i totalen, men vi fixade inte riktigt att haka på. Siktade i stället på att försöka hålla undan totalt med ett för oss jämnt tempo.

Efter toppen väntade lite svindlande stigkörning och en rejält stökig och lerig nerförsbacke. Hamnade i lite av en kö, så tempot var inte jättehögt och vi höll positionen. In i sista backen (900 m stigning..) kändes det ganska bra men när det brantade på fick jag det rejält tufft. Flåsade och stönade av utmattning, benen gav inget tillbaka. Gel, sockerkaka och sportdryck - inget hjälpte. Sänkte blicken till Marias bakhjul och bet ihop för allt vad jag var värd för att hänga på, för inte fan kunde jag vika ner mig nu. Vi skulle ju imål o fira 6:ebplatsen, tillsammans. Minns att när jag fiskade upp en gel ur fickan fick jag en liten lucka fram på 5-10 m. Tog flera minuter innan jag lyckades täppa igen den.. Men till slut nådde vi krönet och jag var fortfarande på hjul. Nu väntade närmare två mil downhill, som inleddes med 22% lutning i löst grus, stenar och annat skravel. Det gick bra ett tag, men även denna typ av cykling kräver mycket av fysiken och efter ett tag börjar Maria se dubbelt. Tempot dras ner avsevärt och vi tappar tätt många placeringar ner mot Gardasjön. Efter lite asfaltrull släpper det och vi kämpar på med de sista två mindre backarna innan mål (50 hm får väll räknas som fartgupp..). I en av de sista kurvorna kostar Maria på sig en sista vurpa också, men vi reder ut det och rullar till slut in som 7:a för dagen och håller med det greppet om 6:e- platsen. Äntligen! 

Analys? Får bli senare...

Japp - trött som fan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken