Transalp - i backspegeln

Det har nu gått ett par dar sedan målgången i Arco, nu sitter vi på tåget mot München för vidare färd hemåt. Transalp har fått sjunka in lite och jag kan konstatera att vi nådde målet om en topp 10-placering totalt med vår 6:e plats, men att vi inte klarade målet att vara topp 3 på en etapp. På förhand var det ju svårt att sia om hur bra lag som skulle komma till start osv, men med den konkurrens som var tycker jag ändå att vi gjorde en bra tävling totalt sett. Vi var väll lite bättre i början, men efter etapp 4, där vi fick springa mycket utför och det blev mycket stryk för låren, tappade jag helt klart kapacitet. Lite förvånad över detta. När jag körde Transalp 2013 minns jag att jag var stark åtminnstonne sista dagen, så jag hade förhoppningen att det skulle vara så även denna gång. Nu kändes det som att det var de andra lagen närmast oss som höjde sig ett snäpp på slutet medans vi (jag) sänkte mig ett snäpp. Oklart vad vi kunde gjort annorlunda, jag tror inte att ”ta det lugnt första etapperna” är rätt koncept om man vill köra för en bra totalplacering, speciellt när första två etapperna var väldigt långa. Där och då tyckte jag inte heller att det hade gått för fort.

En snygg bränna fick jag med mig hem.

Några spekulationer om vad som kunde gjorts annorlunda är möjligen att vi skulle tagit det lugnare på nerförslöpandet för att spara låren. Det var inte mycket tid vi sparade där. Sen kanske jag skulle varit lite mer restriktiv vissa lägen med puttandet och kört mindre ryckigt. Sen tror jag oflytet på etapp 3 låg oss lite i fatet också. När vi hamnade långt bak i klungan i början efter Marias vurpa blev vi lite stressande, Maria hade efter det en ganska tung dag och jag kanske överkopenserande med att ta i för mycket. Spekulationer... I övrigt tycker jag att jag fick den vila och energiintag jag behövde, så inga större problem där. Slutligen finns det väl en del att förbättra. Bara rent generellt högre kapacitet och högre tröskelnivå för att kunna köra långa stigningar i hårt tempo. Höghöjdsladda veckan innan kanske? Sen har Maria en del att förbättra i utförskörandet i vissa lägen, men det är en knepig balansgång där. Kommer man utanför komfortzonen blir det snabbt ganska farligt och dessutom är karaktären på banorna sådan att det sällan ges möjlighet att träna på det hemma. Men nån slag allmän höjning av bekvämlighetsnivån på cykeln kanske? Kanske kan materialet förbättras också. Eliten körde ju genomgående på lätta hardtails med 160 mm bromsar. Kanske det skulle vara värt viktökningen med fullgung och en dropper för Maria för att få lite mer trygghet utför. Men för att sumera - jag är nöjd!