Transalp - etapp 2

Idag väntade ”kungaetappen”, 10,1 mil och 3500 höjdmeter från Nauders till Livigno. En etapp som enligt ryktet skulle innehålla allt. Det gjorde den..

Startade i första fållan idag, men vi hade inte så mycket nytta av det då det bar av uppför direkt. Blev omkörda av en hel del, men vi höll vårt tempo och körde ganska kontrollerat. Första toppen var vid panoramatestursngen vi käkade pastaparty på igår, då tog det en halv evighet i en kabinbana att ta sig upp, idag en timmes svettig cykling. Nerför blev det ganska fin cykling med en del handbyggda leder och även snabba grusvägar. 

Nutella innan start - ett framgångskoncept?

Nu rullade vi in i Schweiz en kort stund och efter en lite kortare uppförsbacke, där vi passerade totalfyrorna i mixedklassen, väntade en riktigt hårig nerförslöpa. Maria låg först och kom in i ett stökigt parti med lösa stora stenar och ganska ojämnt underlag med alldeles för hög fart. Hann skrika nått i stil med ”bromsa!!!” och tänka att nu lär det bli närkontakt med marken, men hon redde ut det hela på nått underligt sätt. Som vanligt känns det som att många står på jäkligt hårt utför, men i den backen tog nog Maria KOMet. Sen fortsatte det med ganska stygga utförslöpor, men på asfalt. Genom trånga gränder och skymda hörn och smala cykelvägar med turister, barnvagnar och flanörer. Rätt spännande när man kommer rullande i upp mot 60 km/h. Vi lämnade Schweiz och åkte in i Italien och dagens monsterbacke - från dryga 900 möh till 2200. Tuggade på bra ändå och närmade oss fyrorna i dagens lopp, som låg sexa totalt. Lade oss bakom å skuggade, en position vi inte lyckades ändra innan mål. Efter passet på 2200 m väntade lite upp o ner för ytterligare ett par backar. Många fina stigar blev det och en del väl spännande passager. Efter att Maria stått på bra utför en grusvägssträcka var hon plötsligt extremt spak när det blev lite plattare. Började tro att hon totalbonkat - inte bra 10 km från mål. Men Maria har en stor svaghet - svindel. Och här stupade det måååånga meter ner vid sidan av vägen. Men med darriga ben tog vi oss vidare och körde på bra mot slutet, där det blev lite mer ”Svensk” terräng med stig och blandat uppnå ner. Maria hade långt ifrån bonkat och var nära att hänga av mig i några av backorna. Vi var nu ganska nära fyrorna i loppet och på sista asfaltbiten in till mål tryckte jag på allt som gick och vi kom allt närmare, men vi skulle behövt en kilometer till att jobba med. Nu blev det en femteplats, några ynka sekunder upp till fjärdeplatsen. Dock avancerade vi till fjärde plats i totalen. Topp tre verkar judt nu väldigt starka, men vi får se. Det krävs inte mycket för att det ska rinna iväg många minuter, men vi måste köra bra själva också..

Ganska mycket nöjdare än det ser ut.

Imorgon väntar en kortare etapp, 63 km. Dock blir det mycket stig imorn som det verkar, bl.a. 800 höjdmeter byggd led designad av ingen mindre än legenden Hans Rey. Kan bli nått det, vi är hela, cyklarna är upputsade och magarna välfyllda. Och solen ska skina imorn!

Hans ”no way” Rey on stage! Lite starstruck blir man ju...