Brutna planer

Var ändå med ganska ok ben starten gick på dagens Engelbrektstur. Hamnade bra i den platta inledningen och kunde rulla med hyfsat enkelt. men när det började spricka upp och blev lite mer kuperat kändes det att benan inte var riktigt sugna på snabbkörning. Efter kontrollen efter 15 km var det en lång slakmota. Hade rygg att gå på upp i backen, men fick till slut vika ner mig. Det där bittra ögonblicken när man närmar sig krönet, har gruppen några meter framför, men inser i en dimma av mjölksyra att fan, jag fixar inte den ryggen.

Bra fart i början
 Blev till att lugga själv en bit tills ett par H40 gubbar kom ikapp som höll lite mer mänskligt tempo. Lyckades skapligt hålla ryggarna, men så fort det blev lite tekniskt, kuperat, eller jag fick jaga kändes det nästan olidligt jobbigt. Ca halvvägs hade jag hittat en ny rygg på en H-elit kille och tyckte att det ändå funkade ganska bra. Hade tappat en flaska och missade Marias langning tyvärr, men det visade sig vara betydelselöst. Nån knapp kilometer in på nästa tekniska parti börjar växlarna vandra som en vilsen beduin mellan växlarna på bakkransen, och sedan, den omissigenkännliga tystnaden när man försöker trampa när kedjan gått av.. Blev en lång promenad tillbaka till Norberg, dock med damsällskap, så det var uthärdligt. Känndes faktiskt rätt skönt att hoppa av där, kroppen ville inte riktigt. Men det kan kanske varit så att jag bara var jävligt slut för att det gick så pass fort. Hade jag hållit samma rygg som när jag pajjade kedjan hade det blivit en andraplats idag. Surt många poäng upp i rök, men sånt är livet. Var ju ändå första DNF på rätt många starter i cuppen.

Halvvägs - ingen fart alls..


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken