Trans Alp - Etapp 5

Alleghe - San Martino di Castrozza, 73 km, 3137 höjdmeter. Uppför, uppför och uppför. Kanske tävlingens tuffaste etapp? Övriga etapper har i princip haft två riktigt långa backar. Dagens etapp såg mer ut som en sågsegg, med ungefär 10 småtoppar med 100-200 m stigning, kryddat med 3 st lite rejälare backeländen på ca 500 höjdmeter.

Dagen började dock med en vådlig utförskörning, en kurvig bilväg där hela tusenmannaklungan skulle samsas med parkerade bilar, serpentinkurvor och trånga passager. Snart började backarna uppför och vi kom igång i ett bra tempo. Magnus knä funkade bättre och cykelglädjen var på topp, även om det blev en hel del knatande också, då många partier var för branta för att cykla.

Kanske blev det en lite för optimistiskt öppning, för vårt tempo mattades en hel del halvvägs in på etappen. Härifrån blev det till att slita rejält. Försökte så gott det gick att fortsätta gårdagens strategi och hjälpa Magnus, som nu började få lite ömsom knä- ömsom ryggont och dessutom trötta ben, men jag kände mig inte riktigt lika stark som igår och orkade inte riktigt trycka på lika mycket. Tror kanske att utgångsfarten straffade även mig en del idag. Och sen var det ju förbannat många höjdmeter att passera också.

Etappen avslutades med en lång nerförskörning, full hets med skrikande bromsar. Lyckades kapa någon enstaka placering och fick på en hyfsad spurt. I mål lagom i tid för Magnus massagetid och innan regnet.

I kväll blev det nya bromsbelägg monterade. Mycket mekande blir det.. Känns som att cykeln får rätt mycket stryk, så jag försöker hålla efter så gott det går. Nu står pärlan i SRAMS mektält och väntar på en ny växelvajer. Nån stans där går gränsen för man orkar ta tag i efter 5 timmar bergscykling..

Nu är det dags att ladda för 10 nya mil imorn. Lyckades till slut hitta en pizzeria (hur svårt ska en sån sak behöva vara i Italien?) för att grunda inför ännu ett pastaparty. Känner mig som en mänsklig kompostkvarn, bara att stoppa i så mycket det går, från pizza och pasta till energikakor och chokladmusli. Allt verkar försvinna spårlöst!