Trans Alp - Etapp 3

Brixen - St. Vigil, 5,7 mil och 2833 höjdmeter. En kort men jävlig etapp, där målgången ligger 700 m högre än starten. Efter lite skönt morgonslappande på torget i Brixen bar det iväg uppför den första backen där 1800 höjdmeter skulle tas på knappt 2 mil. Typ lite motlut.

Kom in i ett bra tempo i början och det rullade på bra ungefär halvvägs upp i backen. Därefter började min otursförföljda lagkamrats ena muskelfäste till knät säga ifrån. Rejält.. Medans Magnus fick stånka och pusta rejält för att ens stå emot smärtan och komma upp för backeländet, blev det en apelsintur för min del. Väl över krönet stannade vi till vid en av sjukvårdsteamen som följer tävlingen på mc (eminent service) för att kolla till Magnus knä. Det blev lite tejp och huvudvärkstabletter innan nerfärden.

Första nerförsbacken var riktigt fin,  snabba stigar i öppet landskap. Största behållningen var nog Tysken som kommer fram till en gärskårdspassage, stannar och står och stirrar på den trånga passagen utan att fatta vad han ska ta sig till. Lyckligtvis har vi köpt lätta cyklar som är lättlyfta och tog oss lätt förbi. Tysken står antagligen kvar uppe på berget..

Resterande del av etappen innehöll ytterligare 3 större stigningar, varav den 2:a i ordningen var brant jäkel på ca 400 höjdmeter. Medans Magnus tog en promenad upp med det sargade knät gav jag mig fan på att trampa hela vägen. Det brantade till ordentligt den sista biten och det var precis på gränsen. Hade jag inte sparat krafter i första backen hade jag nog inte fixat det, men nu fick jag en rejäl pulshöjare. 

Efter en ruggigt snabb nerförsbacke (uppe i drygt 80 på asfaltpartierna) väntade dagens sista backe på asfalt upp till målet. Vi valde nu att haka på en trend vi sett i många andra lag, att den ene i laget hänger sig fast i lagkamratens tröja för att få lite draghjälp. Så med Magnus på släptåg vart det till att varva  ur motorn rejält på slutet. Med den spurten och den långa dagen i värmen var det ändå en riktigt skön målkänsla! Vi inser nu också att vi för en gångs skull haft lite tur. Magnus backdäck har fått en rejäl reva där slangen sticker ut. Bara tur att vi slapp punkalagning idag.

Väl i mål inser Magnus att dagens tejpning måste väck. En smärtsam upplevelse för en man som inte rakar benen.. Efter denna lilla upplevelse fick Magnus lära sig den hårda vägen varför riktiga cyklister har slätpolerade ben. Och numera har hela team NVSK nyrakade ben. Välkommen i gemenskapen Magnus!


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Semester!

Ett sista formtest för i år

Isfläcken